IMittLillaHuvud

Snart åker jag nog raka vägen in på psyk. Jag är tokfrustrerad och pendlar mellan hat och oro. C har inte svarat i telefon på över en vecka. Jag har ringt, smsat och tom mailat. Å jag sitter här å tittar på luren med ett stort WHAT?! Men det är eg inte förrän nu i helgen som jag börjat tänka outside the box å fundera på om det faktiskt hänt honom något. Han åkte till GBG förra lördagen med G, men vad hände sen, kom dom ens hem? Sov jävligt dåligt i natt pga alla dessa funderingar som gnagde. Så fort jag kom till jobbet klädde jag på mig min Lisbet Salander kostym och letade reda på G:s adress och telefonnummer och ringde å kollade. Han hade inte heller hört av C efter GBG. Men sa att han stannat i ox på vägen hem. Lovade ringa mig om han hörde nått.

Hans telefon pendlar mellan av och på men inget svar.. Tycker det hela är oerhört skumt.. Det har inte ens hänt nått.. Vi skildes åt i lördags innan han åkte, en pöss å ett hejdå min moniaaaaa.. Fredagen var jag iofs irriterad över att han sket i å komma bara för att han glömt telefonen på jobbet å inte var kreativ nog att lösa situationen.. Men han kom ju på lördagen... hmmm .. jag blir galen! Jag undrar om det finns en bra förklaring som kan mota mina vackraste ord away... Mitt allra kärleksfullaste DRA ÅT HELVETE!

Så började samtalet med C, han ringde efter att jag ringt utan svar.. Kände att jag måste få veta, orkar inte med de här längre. Jag behöver avslut om det är det vi gör.. Avslutar... ?? Å nu efter så har jag ff ingen aning.. vi hann nog inte bli klara, de bröts, å sen hann han komma fram till sitt jobb...

Trött, sliten andra dygnsrutiner - jag kan inte ringa dig på nätterna.. småsur för att jag inte svarat på hans sms.. småsur för att jag inte hört av mig på 5 dagar.. Det var ursäkterna..

Å mina.. Jag svarade inte för att jag var besviken över att du inte hörde av dig alls och ens kunde säga att du inte kunde komma, jag ringde inte själv för att jag inte orkar vara som den gnällkärring jag känner mig när JAG e den som hela tiden ringer dig och tar initiativ som du sen nobbar för att du inte har "tid". Och att det är JAG som bär ansvaret för att vi överhuvudtaget har en relation och håller kontakt är vad JAG känner och DU bekräftade precis det med att påpeka att JAG inte har ringt eller hört av mig efter sms:et.. Varför inte ringa sj en extra gång å fråga hur det är eller varför jag inte svarat då, nä då skiter du bara i det helt å hållet å kniper käft å surar utan å ens veta varför... Sa de om 24-7 som vi pratade om, om att jag känner mig rätt obetydlig å det är ju rent ut sagt förjävligt att du tom totalt skiter i att gratta mig på födelsedagen tom SÅ oviktig är jag.. Jag erkände tom att jag gått hemma hos mamma å "uppmärksammat" hur ofta jag tänkt på honom å hur många ggr de eg fanns att ge ifrån sig ett livstecken, det var många å lika många jag kunnat höra av mig på men jag valde tystnaden å insåg att det gjorde han med.. Å det även fast han sj nu erkände att han tänkt på mig med så hade han också valt tystnaden och som sagt lagt ansvaret på mig.. Fachinerande..

C har inte hört av sig. Måste erkännas inför gud å denna församling att jag sj vek mitt tystnadslöfte igår och skrev ett litet mess. Ställde inga frågor ingenting, bara eg ett taktiskt äckeldrag av mig för att se vart fan vi är påväg med denna tystnad. Vem det eg är som är tyst.. "kommer hem i morgon, kan inte sova" De var det enda. Sen återgick jag till min tystnad. Å mobilfan e lika tyst den med. Jag ska fan tööööta dä!

Idag har jag varit tillgänglig. Inte för att jag suttit å väntat utan har bara tagit det lugnt och analyserade mig sj som just ordet tillgänglig där jag legat hemma på soffan o inte gjort ett skit. Idag efter att ha sett hela sex n the city säsong i ett svep, lagat wok till mig själv, druckit 2 koppar kaffe, 1l cola och bara varit hemma. Å under alla dessa timmar har fan inget hänt. Inga besök, inga telefonsamtal, inte ens ett ynka litet sms. VI hade ett snack i söndags där jag förklarade att man inte behöver sitta ihop 24-7, jag tror killen totalt missuppfattade innebörden av det budskapet. För även om man inte sitter ihop 24-7, även om man inte ens träffas varje dag, inte ens på två dagar så kan man iaf tillåta sig att få känna att man är en viktig varelse i en människas liv. Redan i tisdags visste han om att jag åker i morgonbitti, redan då sa jag att jag paxade honom på torsdag, redan då sa han att han skulle på en middag kl 5. Redan då kunde han göra ett val - träffa mig innan eller efter, men istället ger jag honom nu 168 nya timmar att ägna sig åt sina ego prylar. Jag är såååå sugen å skriva nått spydigt men jag orkar inte. Men jag e bara så förbannat less på mina inre samtal med mig själv. Dessa diskussioner som alltid ska älta såna här saker och äta upp mig innombords. Som får mig att känna mig irriterad, varför inte bara vara obrydd. Varför inte bara vara i det tillstånd man var för några månader sedan då man bara tänkte på sig själv å iiiingen annan. Å mest av allt e jag just nu irriterad på att jag alltid ska träffa den sorten som inte ens kan prioritera fem minuter av sitt liv till mig dagen innan jag ger honom friheten att slippa prioritera mig i minst 168h... Men det är väl så här det ska va, vi tjejer ska alltid ha nått å klaga på..

Tog tåget till Nyköping igår å vidare till metropolen oxelösund för att träffa C och umgås på tu man hand. Det var precis ett sånt här miljöombyte jag efterfrågat, att han och jag ska åka någonstans och se något annat. Nu slapp han iofs åka eftersom han redan befann sig på plats men VI fick göra och se något annat tillsammans än bara den grå förorten.

Vi satt och fantiserade om hur vi skulle inreda och göra om det var vårat hus. Snacka om att fantasin kan skena iväg. Han hade iaf rätt om att utsikten var fantastisk, helt underbar, huset var jätte charmigt och hade helt klart potential, en 1800 tals villa.


Fredagskvällen blir dock lite störd av nån brudjävel som inte verkar förstå innebörden av vad C säger åt henne i telefonen, dessa gamla fylleringande "x", i detta fall inte ens ett x utan en gammal dejt som var över för ett halvår sen. Tydligen även döpt till "Dumma" i hans telefon haha. Är inte den svartsjuka typen men jag blev gode störd av att hon inte verkar fatta att vi gärna vill vara ifred.

Lördagsmorgon vaknar man av vinden som rycker tag i rullgardinen och försöker suga ut den genom det öppna fönstret. Ett svagt fågelkvitter utanför. Kliver upp tittar ut och möts av detta...