Hur föds ett rykte?
Jo man bjuder över några vänner för att hämta lite möbler, sen ger man bort sin hallbyrå på köpet och tömmer snabbt dess saliga blandning till innehåll i en IKEA-kasse. Man tittar för säkerhetsskull om man glömt något, om några papper eller små ting ramlat bakom lådorna dvs i byråns innandömme.. och vips ur den enkla historien föds en supersaltad variant som tom Se & Hör säkert skulle ge en slant för... (om jag hade varit kändis)
Fick idag höra vart jag förvarar "vissa" saker hemma och att detta samtalsämne varit en het diskussion ute på krogen bland mina vänner igår.. Från ett litet litet frö hade det fötts en hel historia där kanske en endaste liten detalj i det hela hade något litet sanningsvärde.. Och det var att endast föremålets namn nämnts som ett skämt när historiens verklighet utspelat sig..
Jag blev rätt störd över det hela faktiskt.. Speciellt när personen ifråga som suttit och berättat drar ihop en stor fet uppdiktad skithistoria rakt upp i ansiktet på mig med.. som om inte jag själv har koll på detaljerna..?! Ibland undrar man ju om man faktiskt sitter och intalar sig själv så jävla mycket skit om hur sanningen är beskaffad så man faktiskt börjar tro på den själv.. ?! Eller vad exakt gick du på den kvällen Ptr? För enligt vad du berättade till mig så halicunerar du ju och ser synvillor till höger å vänster. Eller kanske du kan beskriva för mig EXAKT hur detta föremål såg ut som du såg mig ta fram ur byrålådan... Nä just det för du har ingen aning?
Nog för att jag har Alzheimers men så mycket vet jag om läget som att jag INTE varit med om det som berättades. Den tredje personen hade tydligen också instämt i historiens sanningsvärde igår när saken diskuterades och sällskapet hade kul. Dvs den tredje personen som under tiden "nålen" till hela höstacken utspelat sig, varit ute och kört in bilen på gården och inte ens befunnit sig i lägenheten. Ett sånt förträffligt bra vittne av händelsen säger jag då bara.. SUCK!
Jag menar definitivt inte att jag inte kan bjuda på mig själv, det vet ni att jag kan, oavsett om det är pinsamheter eller inte.. Jag tycker eg inte ens att det hela hade varit pinsamt om det hade varit SANT. Å jag hade nog mer än gärna bjudit på den och själv bara garvat åt era brydderier angående var jag placerar saker och ting.. Men fantasihistorier undanbedes tack och speciellt rakt upp i fejan på mig..
Och PS min käre sagoförfattare till vän som råkat hälla ett heeelt saltkar i sagoboken... Hade det varit så att jag faktiskt gjort precis som du beskrev saken så undrar jag hur fan den där byrålådan överhuvudtaget kunnat vara stängd när jag började? Dvs hade föremålet ifråga suttit fast mellan lådan och innandömet på byrån så hade nog lådan stått öppen rätt så rejält!! Men det var säkert en rolig historia att berätta för herrskapet igår..
Å den som vill höra hur historien eg gick dvs oooooooooosuuuupersaltad så är det bara å fråga.. tyvärr blir den nog inte lika upphetsande som Ptrs version..
