Tisdagstrött med skallebank
Var trött som ett as igårkväll. Låg å halvslumra i soffan till ett despavsnitt och var sådär mysigt avdomnad så jag kunnat trycka på off-knappen vilken sekund som helst å bara somnat in. DÅ ringer telefonen med dolt nummer. E väl Sanna tänker jag å svarar trött. Möts dock av Ls entusiastiska stämma och jag tänker Fan! Blev alltså ingen "gå å sova tidigt kväll" igår vilket inte resulterade i någon piggare tjej i morse.
När jag åker upp med rulltrappan tänker jag - "fan va jag längtar till kvällen då jag får gå å lägga mig igen". Den tanken slår mig allt för ofta faktiskt. I början tänkte jag att visst jag vänjer väl mig med vuxenlivet efter alla pluggår då jag inte behövt kliva upp riktigt lika tidigt men icket. Efter 2 år tycker inte jag att "ovana" är en bra ursäkt nå mer. Jag kommer aldrig vänja mig helt enkelt. Det är bara att inse - Jag ÄR inte gjord för att kliva upp så tidigt på morgonen. Så äre bara! Nästa fråga som slår mig är... Hur fan ska jag kunna skaffa barn med detta sömnbehov?
Dagen på jobbet förflöt väl som den brukar till att börja med. Men efter att gammelfarfar fuckat upp hela mitt första eftermiddagspass så jag "snäll" som jag är försöker göra de bästa för min kund inte får någon egen rast mellan passen börjar pass 2 med att jag i 10 minuter springer runt bakom kulisserna på kontoret för att
1. kissaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh *ser hur nöjd ut som helst*
2. mötas av en kaffeautomat utan mjölkpulver och inse att man inte hinner fylla på den och
3. få ett frispel i köket och bli skitirriterad över att man med skallebank nu ska sitta instängt i ytterligare 2h och inte ens kan få en decent cup of coffey av den där jäääävla kaffeautomaten som dom där förbannade konferensgästerna sugit ut varenda droppe mjölkpulver ur!!!
4. går irriterad ut i väntrummet för att med ett påklistrat leende ta emot kunden och starta... med ett tjafs om att tolken är fel.. SUUUUUCK!
Och de nästkommande 10 minuterna fortsätter med:
5. fortsätter tjafsa om huruvida han förstår tolken eller inte
6. Jag nästan hoppas att han väljer att gå hem så jag får vara i fred med så lite tjafs som möjligt
7. Han beslutar sig för att stanna och jag tänker nej nej nej bara inte det här åxå kommer dra ut på tiden
8. inser att det kommer gå lika fort som vanligt och min skallebank börjar sakta tyna bort
9. Men jag stör mig fortfarande över att jag inte fått det där jävla kaffet! *fnys*
10. Berömmer tolken för hennes insats innan hon går och berättar om mitt fysiksa tillstånd och vad hon med sin professionalitet lyckats åstadkomma bara för att hon är hon och så jävla bra! Så iaf någon går från jobbet lycklig och glad..
Själv går jag hem med en dovt molande huvudvärk i område "panna" och ska nu "zombisera" resten av kvällen. Ett nytt ord som LD precis introducerade mig i. Det är när man sitter framför datorn och dumglor när man eg borde sova. Helt klart en defenition på exakt vad jag pysslar med just nu.
När jag åker upp med rulltrappan tänker jag - "fan va jag längtar till kvällen då jag får gå å lägga mig igen". Den tanken slår mig allt för ofta faktiskt. I början tänkte jag att visst jag vänjer väl mig med vuxenlivet efter alla pluggår då jag inte behövt kliva upp riktigt lika tidigt men icket. Efter 2 år tycker inte jag att "ovana" är en bra ursäkt nå mer. Jag kommer aldrig vänja mig helt enkelt. Det är bara att inse - Jag ÄR inte gjord för att kliva upp så tidigt på morgonen. Så äre bara! Nästa fråga som slår mig är... Hur fan ska jag kunna skaffa barn med detta sömnbehov?
Dagen på jobbet förflöt väl som den brukar till att börja med. Men efter att gammelfarfar fuckat upp hela mitt första eftermiddagspass så jag "snäll" som jag är försöker göra de bästa för min kund inte får någon egen rast mellan passen börjar pass 2 med att jag i 10 minuter springer runt bakom kulisserna på kontoret för att
1. kissaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh *ser hur nöjd ut som helst*
2. mötas av en kaffeautomat utan mjölkpulver och inse att man inte hinner fylla på den och
3. få ett frispel i köket och bli skitirriterad över att man med skallebank nu ska sitta instängt i ytterligare 2h och inte ens kan få en decent cup of coffey av den där jäääävla kaffeautomaten som dom där förbannade konferensgästerna sugit ut varenda droppe mjölkpulver ur!!!
4. går irriterad ut i väntrummet för att med ett påklistrat leende ta emot kunden och starta... med ett tjafs om att tolken är fel.. SUUUUUCK!
Och de nästkommande 10 minuterna fortsätter med:
5. fortsätter tjafsa om huruvida han förstår tolken eller inte
6. Jag nästan hoppas att han väljer att gå hem så jag får vara i fred med så lite tjafs som möjligt
7. Han beslutar sig för att stanna och jag tänker nej nej nej bara inte det här åxå kommer dra ut på tiden
8. inser att det kommer gå lika fort som vanligt och min skallebank börjar sakta tyna bort
9. Men jag stör mig fortfarande över att jag inte fått det där jävla kaffet! *fnys*
10. Berömmer tolken för hennes insats innan hon går och berättar om mitt fysiksa tillstånd och vad hon med sin professionalitet lyckats åstadkomma bara för att hon är hon och så jävla bra! Så iaf någon går från jobbet lycklig och glad..
Själv går jag hem med en dovt molande huvudvärk i område "panna" och ska nu "zombisera" resten av kvällen. Ett nytt ord som LD precis introducerade mig i. Det är när man sitter framför datorn och dumglor när man eg borde sova. Helt klart en defenition på exakt vad jag pysslar med just nu.
Kommentarer
Trackback
