This kind of dubbelmacka - i dont like!
Jag har tom hunnit vara arg ikväll. Inte länge men dock en stund och jag anser inte att jag borde behövt vara det. Onödigt uppretad... Irriterad sur orättvist behandlad fått en adrenalinkick å grubbelhjärnan satte igång tillsammans med småputtret inombords, besviken, stoooor suck väx upp. Japp så kände jag.... Hamnade mitt emellan J & V:s kvällsdiskussioner per telefon. Och det hela blev någon slags lojalitetskonflikt som jag förklarade att jag ville stå utanför. Varpå jag fick ett snabbt hejdå och en klick i luren. Sen ringde nästa. Ett samtal som avslutades lika snabbt för att parterna, som jag gissade mig till men fick bekräftat i efterhand, skulle återgå till att prata med varandra. (BRA!!) Å där satt jag på tåget hem uppretad och vips bortprioriterad tillbak till tystnaden och min bok.
Sen börjas det igen. Dom ringer typ samtidigt, vem ska hinna få min uppmärksamhet först, V vann slaget med typ 1 sek. J skriver ett sms å ber om ursäkt för sitt beteende som jag verkligen tackar för, kom inte en sekund försent.. Å tillslut har dom dragit bort mitt stormkok från plattan igen och jag återgår till att bara sjuda på svag värme.
Pratar klart med V. Å sen ringer jag upp J. Sen var vi alla vänner igen. Slutet gott - början onödig...
♥ Men jag vill bara säga ♥
Jag älskar er båda. Men jag vill inte välja sida. Jag vill inte sitta i nån lojalitetskonflikt mittemellan i nån pervers dubbelmacka och fungera som er privata skvallertacka. Jag vill stötta er precis som ni är. Känna mig bekväm i ert sällskap. Helst skulle jag vilja att det skulle funka att umgås allihop tillsammans men det är upp till er. Bara jag får lite av er båda på skilda håll så är jag nöjd. Jag vill inte behöva tassa på tå. Ni är mina vänner och jag vill känna mig bekväm när vi pratar umgås och ÄR. Ni får gråta på min axel om ni behöver. Ni får skrika gorma gråta om ni vill, jag finns här. Vill ni skratta med mig och åt mig så varsågod. Ska vi fika och snacka skit om livet be my guest. Jag finns här på alla sätt... Men please mina kära älskade vänner gör inte som ni gjorde ikväll.... De pallar jag inte... Då blir jag - "ORKA!!"
/Stor kram till mina alldeles egna små dumskallar (ikväll)
Sen börjas det igen. Dom ringer typ samtidigt, vem ska hinna få min uppmärksamhet först, V vann slaget med typ 1 sek. J skriver ett sms å ber om ursäkt för sitt beteende som jag verkligen tackar för, kom inte en sekund försent.. Å tillslut har dom dragit bort mitt stormkok från plattan igen och jag återgår till att bara sjuda på svag värme.
Pratar klart med V. Å sen ringer jag upp J. Sen var vi alla vänner igen. Slutet gott - början onödig...
♥ Men jag vill bara säga ♥
Jag älskar er båda. Men jag vill inte välja sida. Jag vill inte sitta i nån lojalitetskonflikt mittemellan i nån pervers dubbelmacka och fungera som er privata skvallertacka. Jag vill stötta er precis som ni är. Känna mig bekväm i ert sällskap. Helst skulle jag vilja att det skulle funka att umgås allihop tillsammans men det är upp till er. Bara jag får lite av er båda på skilda håll så är jag nöjd. Jag vill inte behöva tassa på tå. Ni är mina vänner och jag vill känna mig bekväm när vi pratar umgås och ÄR. Ni får gråta på min axel om ni behöver. Ni får skrika gorma gråta om ni vill, jag finns här. Vill ni skratta med mig och åt mig så varsågod. Ska vi fika och snacka skit om livet be my guest. Jag finns här på alla sätt... Men please mina kära älskade vänner gör inte som ni gjorde ikväll.... De pallar jag inte... Då blir jag - "ORKA!!"
/Stor kram till mina alldeles egna små dumskallar (ikväll)
Kommentarer
Trackback
