IMittLillaHuvud

Igår trodde jag verkligen inte att dagen skulle ta slut. Den gick i snigelfart hela dagen och jag fick hålla mental träning med mig sj. "Du orkar 5 min till, bara 5 min till". Så höll det på fram till kl ääääääääntligen var halv fem, och DÅ..... gick jag på the nightshift. Suck... Men det gick däremot undan. Vips så var kl 19 och jag fick äntligen gå hem till... tvättstugan... suck..

Idag tisdag känns det inte lika trögt som gårdagen men nära på. Just nu sitter jag och räknar minuterna fram till lunchen, halv ett, varför ska tiden gå så seeegt jag förstår inte??? Får tydligen inte nog med skratt, svammel å stimulans på bygget denna vecka. Eller är det solskenet ute som får en att längta bort?

Bara 45 kvar sen lunch....