Hälsokoll
Det utlovade kapitlet för dagen. Enligt de jag fyllt i på profilen ansåg jag att jag äter bra, tränar inte och har varken bra eller dålig hälsa. Vi kom väl fram till att jag inte bara anser att jag äter bra, jag gör det helt enkelt. Även om Fröken Skipper skulle rensa bort mycket ur min skåp men hon är ju extrem. Utifrån blodprovet som togs för någon vecka sen hade jag bra värden och behövde inte direkt förbättra något, allt såg normalt ut. Hade tom snuskigt lite blodfetter som flöt omkring i mina ådror å bildade åderförkalkning. (klappa) Midjemåttet låg några få cm över vad det kanske borde vara men inget man behövde höja på ögonbrynen för. Erkände själv att jag ville gå ner några trivselkilon som jag gått upp nu under vintern. Så det ordnar sig när jag väl tar tag i det. Cykeltestet klarade jag galant också 6 minuter, förbrännde som bonus 66 kcal på kuppen. Mycket var väl gratis pga min ålder, man e visst inte gammal i kroppen än lixom. MEN MEN MEN! Jag skulle må bättre om jag tränade. Detta ständiga träningshets jämt jämt jämt... Fuck It!
Hälsotanten var smart och insåg direkt vad som dålde sig under ytan... Ett dåligt samvete så fort träning kom på tal.. Så samtalet utvecklades till något annat..
Jag har ingen sund inställning till detta begrepp kom jag till insikt med under vårt samtal. Jag tar åt mig av omgivningens värderingar och får dåligt samvete för att jag själv inte anser att träning är "viktigt" i min livssituation, just nu. Jag har definitivt inte kommit till den punkt då jag hittat något kul som jag inte tröttnar på och vill ägna mig åt ur riktig hälsosynpunkt. Träning för mig är nått resultatinriktat som folk hetsar omkring med å som blivit en av måttstockarna i det sociala umgänget. Så fort man träffar någon ny går frågorna ungefär "vad heter du, hur gammal, vart bor du, vad jobbar du med å VAD TRÄNAR DU?!". Å tränar man inte så ser folk ner på en.. (Krasst alltså) Fan min soffa e asnice den e skön värsta bra å ligga i, prova vettja =) SÅ så länge jag känner så funkar det ej.. Tänk om..
Men vi ska inte sticka under stolen med att jag faktiskt brukar ha mina promenixperioder, vilka antagligen kommer att komma tillbaka snart när solen skiner och vårvädret får mig att vakna till liv igen.. Å det är alltid nått..
Hälsotanten var smart och insåg direkt vad som dålde sig under ytan... Ett dåligt samvete så fort träning kom på tal.. Så samtalet utvecklades till något annat..
Jag har ingen sund inställning till detta begrepp kom jag till insikt med under vårt samtal. Jag tar åt mig av omgivningens värderingar och får dåligt samvete för att jag själv inte anser att träning är "viktigt" i min livssituation, just nu. Jag har definitivt inte kommit till den punkt då jag hittat något kul som jag inte tröttnar på och vill ägna mig åt ur riktig hälsosynpunkt. Träning för mig är nått resultatinriktat som folk hetsar omkring med å som blivit en av måttstockarna i det sociala umgänget. Så fort man träffar någon ny går frågorna ungefär "vad heter du, hur gammal, vart bor du, vad jobbar du med å VAD TRÄNAR DU?!". Å tränar man inte så ser folk ner på en.. (Krasst alltså) Fan min soffa e asnice den e skön värsta bra å ligga i, prova vettja =) SÅ så länge jag känner så funkar det ej.. Tänk om..
Men vi ska inte sticka under stolen med att jag faktiskt brukar ha mina promenixperioder, vilka antagligen kommer att komma tillbaka snart när solen skiner och vårvädret får mig att vakna till liv igen.. Å det är alltid nått..
Kommentarer
Trackback
