IMittLillaHuvud

Jag och S, två ständigt överblivna söta flickor. Vi träffar under årens lopp ibland någon vi faktiskt finner intressant, good lookin, trevlig och allt det där, Någon som faktiskt får vårt kräsna medvetande att hajja till och släppa lite på murarna. Vad händer? Ja alltid ska det gå åt helvete, om inte förr så inte så hemskt mycket senare. Slutar dom inte höra av sig så känner dom inte det lilla "extra". Den där kicken som alla letar efter uteblir i precis vårt sällskap. Och det hela slutar med att vi möts upp på vårt vanliga fik varje söndag och vardagen fortsätter som vanligt, om än lite tyngre i några dagar och med ett uns av fundering och analysering över frågan " Vad är det för fel på mig?" innan vi rycker på axlarna åt saken och går vidare....
 
Ja vad är det för fel på dessa överblivna görls? Svaret  är nog rätt enkelt trots allt.. Det  hela måste nog bero på att jag och S helt enkelt luktar illa! Ja ni läste rätt.. Vi duschar dagligen iband flera gånger per dag, vi parfymerar oss, vi har slutat röka bägge två, våra kläder tvättas en gång i veckan och det är väldigt få gånger vi använder dem mer än en dag innan dom åker ner i tvättkorgen igen, men ändå sitter den illaluktande odören fastbränd i vårt skinn och ingen kan undgå att känna den. Och för varje gång någon vänder oss ryggen luktar vi snäppet värre. Bränt barn luktar nämligen illa!