IMittLillaHuvud

Det var nog rätt bra när man var liten trots allt.. man klev upp gick till bordet åt gick därifrån när man svalt sista tuggan, på sin höjd tog man undan tallriken och satte den på bänken.. Man städade aldrig, sängen bäddades upp och igen av sig själv och kylskåpet var alltid fullt utan att man behövde fundera på hur den kom dig..  Det var lixom litegrann som att bo på hotell.. All markservice sköttes av andra, ett folk som hette föräldrar, och man bara gled omkring och fes lite som man ville... tills den dagen då dessa föräldrar började påstå att tallriken skulle sättas i diskmaskinen, sängen skulle bäddas, kläderna inte skulle hängas på stolen utan placeras i tvättkorgen direkt och det vore ju väldigt bra om lilla fröken kunde ta och städa sitt stökiga rum också... men det var ändå inte så jätte jobbigt eller tungjobbat det lilla man "måste" göra...

Så en dag flyttade man hemifrån och helt plötsligt sköter man hela maskineriet själv.. I morse kom jag fram till att det var bra jobbigt att varje dag ha ett "måste" att göra.. Lördag diskade V åt mig efter maten.. fin fint på bänken, söndag lyckades jag både dammsuga och skura, måndag strök jag och gjorde småplocket, igår var den stora tvättdagen..  Pust! Då var allt klart för denna veckan mycket bra tänkte jag... tiiiiiiiiiiills jag insåg att kylen plötsligt gapade som ett stort svart hål i rymden igen och av någon konstig anledning var bänken på nytt full med disk, fasen hon diskade ju nyss.. Så det var bara och börja om igen... In på affären och handla, hem och laga mat + diska.. Och jag bara undrar vilket måste som måste göras i morgon för man får tydligen aldrig ta det lugnt och ha en riktig fritid efter jobbet när man blitt vuxen.. åtminstone inte om man nu ska ha mat på bordet diskat och fint omkring sig och någelunda med pengar kvar i plånboken...