IMittLillaHuvud

Mötte upp V efter jobbet för att fika som vi planerat. Ptr och S följde också med. Hade dock en känsla i kroppen innan jag gick från jobbet och precis som jag anade blev det inte som jag tänkt mig. Ända sen i söndags försökte vi hitta en dag att träffas, vi sparade alla samtalsämnen för att ta dem i lugn och ro över en latte och vad slutar det med... jo att vi fikar , dessutom har nån intern bagelslukartävling, och går därifrån utan att ha fått nått vettigt sagt. V har beskrivit sitt liv som hon ytligt gör till vem som helst "bilen går bra och allt rullar" i en kort enkel mening utan innehåll. Jag totally besviken! Har hänt för mycket sen vi sist sågs för att det ska undkomma i två ytliga fraser. Köpte inte det... Slutade med att hon fick sätta sig och prata med mig på riktigt på en bänk på perrongen i 20 min så jag fick mer kött på benen + att vi pratade vidare på telefon under vägen hem. Sen var jag nöjd igen.. Men det är en väldigt märklig känsla de där.. Att känna sig besviken på tomheten.. Hade sett fram emot en lång "allvarlig" pratstund om livet över den där latten i flera dagar nu och sen blev allt bara pannkaka av den saken.. Ingen ventilering överhuvudtaget... och istället ytligt snack om allt annat svammel.. Nog för att det åxå är trevligt men inte vad jag förväntade mig idag.. Speciellt inte när det kändes som att vi faktiskt behövde prata... och jag verkligen var laddad för att lyssna...