Till mitt lilla yrväder
Till Blondie
Jag har lovat dig en dikt, jag har lovat poesi
Men här sitter jag med ögon som jag har tårar i
Du har varit den bästa å närmaste jag haft
Du var den som i Farsta bjöd mig på lättroad saft
Det var där allting börja, det var där du vann mitt hjärta
Å nu lämnar du mig här med stor saknad och stor smärta
Klart att jag är glad för din skull, annat får du inte tro
Men här kommer det bli ensamt så det ekar "ho hoooo"...
I morgon när jag kommer är ditt skrivbord tömt
Och Alzheimers utbrister "Vem har min Blondie gömt"
Men ingen Blondie här å ingen Blondie där
Å stackars lilla Soulmate då gråta lär
Vem ska nu få mig att skratta, vem ska hjälpa mig med bus
Vem ska göra bygget osäkert, Du är mitt eget lyckorus
Du är mitt halva jag, å jag din andra halva
Du är bättre för mitt huvud än både piller och salva
Vi ska alltid vara vänner även om vi nu ska skiljas åt
Å jag älskar dig min Blondie trots att kinden nu är våt...
/Soulmate