Till mitt lilla yrväder

Till Blondie


Jag har lovat dig en dikt, jag har lovat poesi

Men här sitter jag med ögon som jag har tårar i

Du har varit den bästa å närmaste jag haft

Du var den som i Farsta bjöd mig på lättroad saft


Det var där allting börja, det var där du vann mitt hjärta

Å nu lämnar du mig här med stor saknad och stor smärta


Klart att jag är glad för din skull, annat får du inte tro

Men här kommer det bli ensamt så det ekar "ho hoooo"...


I morgon när jag kommer är ditt skrivbord tömt

Och Alzheimers utbrister "Vem har min Blondie gömt"

Men ingen Blondie här å ingen Blondie där

Å stackars lilla Soulmate då gråta lär


Vem ska nu få mig att skratta, vem ska hjälpa mig med bus

Vem ska göra bygget osäkert, Du är mitt eget lyckorus


Du är mitt halva jag, å jag din andra halva

Du är bättre för mitt huvud än både piller och salva


Vi ska alltid vara vänner även om vi nu ska skiljas åt

Å jag älskar dig min Blondie trots att kinden nu är våt...


/Soulmate


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0