Å nu kunde jag inte hålla käften längre..
Han ringde när jag å Blondie var å fika, sen ringde jag upp... Å det är tydligen nu jag ska kunna återberätta vad som sas.. hmmm ... nja kankse inte allt å kankse inte i rätt ordning..Jag kunde verkligen inte hålla mig längre och det kanske var bra.. eller dåligt.. oavsett så hoppas jag att han fått en riktig insikt i vad jag känner nu... Och det kändes som det, det lät som det på hans tonfall..
Vet inte ens hur vi kom in på de.. jo jag frågade hur det var hemma, han svarade "de är väl som det är" som vanligt å jag fnös till å sa "mmm just de som vanligt, äh skit samma då! att jag ens ORKAR lägga ner energi på å fråga dig gång på gång... " Sen berättade han iaf tillslut att det var jobbigt å tärande. Men han hade eg inte lovat nått om att hålla sig borta utan det var ett önskemål... Sa väl nått i stil med att visst jag förstår hela situationen, with all respect, det är mkt jag förstår å det är ett långt tålamod jag har. Men när han väl tar initiativ själv och sen bara behandlar mig som skit då blir jag jävligt lessen! Han skulle aldrig gjort det mot någon annan i sin närhet.. Man "glömmer" inte bort folk man faktiskt bryr sig om...
Sen sa jag att jag fått ångest över hur jag lät i telefonen igårkväll när jag undrade vad han skulle hitta på för ursäkt för att banga på fredag eg.. att jag lät lite väl kaxig...sen bara öste det på
ALLT jag tycker.. om hur han själv tror att man känner sig när någon säger att vi ska träffas å sen inte ens hör av sig, inte ens ringer å säger att det inte blir av, INGENTING. Att jag känt mig som att jag inte är skit värd i hans liv nå mer. Att om han varit rädd att förlora mig hade han aldrig besvarat mig sådär på mailen.
Om att jag tycker att han verkar tro att jag inte har känslor alls, att jag bara lallar på som vanligt utan att bryr mig om vad som händer och fötter, att jag lixom är bortkopplad från fallet bara för att vi inte hörs av.. när sanningen eg är att jag sitter hemma och är grymt besviken! Att jag känner mig trampad på. Att det känns som att ska låta så himla uppspelt å glad så fort han ringer.
Tacka fan för att jag tillslut inte kan hålla mig, tacka fan för att jag får frispel å slänger ur mig sarkastiska kommenatarer för jag litar inte på att han hör av sig eller kommer när han ska längre.. !!
Att jag tycker att han förändrats från den han var innan som var så rakt på sak å jag visste vart jag hade honom. Jag tvivlade inte på att han inte tyckte om mig, jag visste när han inte kunde, när jag inte skulle ha förväntningar osv OCH NU har han förvandlats till ett fegt jävla kräk som fan är värre än Mr Trosa himself! (la till att Blondie åxå tyckte de bara så han VET)
Att om jag nu varit så viktig för honom så hade han ALDRIG behandlat mig så å "glömt bort "att höra av sig. Att sen skriva nå så dumt som "vad tyst det är från ditt håll" så urbota dumt! Ring själv förfan om så på arbetstid!!
Jag sa att jag inte tror att han är intresserad av mig men inte vågar säga det åt mig. Han påstod att han ÄR det. Då tyckte jag att han kunde börja visa det. Att han lovat mig från första stund att ALDRIG såra mig, på den raka å ärliga tiden, å att det var precis det han gjort nu så förbannat jävla mkt! Å han förstod det sa han och var uppriktigt lessen för det...
Jag sa att jag verkligen tycker om honom, att jag hängt upp mitt liv på honom så länge å att jag tagit så jävla mkt skit på senaste tiden så både jag själv å mina vänner förvånat undrat va fan jag håller på med! Vet att jag faktiskt i 2 sek föll i gråt så han hörde de och sa att jag bara ville krama honom och att jag gärna ville ha ett svar!!
Samtalet avslutades med att han verkligen ville träffa mig på fredag och han verkligen tycker om mig....
Hoppas jag ÄNTLIGEN bankade in lite äkta vett i hans trögskalle nu å att han tar situationen på ALLVAR.
Snälla Du gör mig en tjänst O.S.A = A.S.A.P - Ha sessan eller inte ha sessan nu får du faktiskt ge henne ett tydligare svar..
Vet inte ens hur vi kom in på de.. jo jag frågade hur det var hemma, han svarade "de är väl som det är" som vanligt å jag fnös till å sa "mmm just de som vanligt, äh skit samma då! att jag ens ORKAR lägga ner energi på å fråga dig gång på gång... " Sen berättade han iaf tillslut att det var jobbigt å tärande. Men han hade eg inte lovat nått om att hålla sig borta utan det var ett önskemål... Sa väl nått i stil med att visst jag förstår hela situationen, with all respect, det är mkt jag förstår å det är ett långt tålamod jag har. Men när han väl tar initiativ själv och sen bara behandlar mig som skit då blir jag jävligt lessen! Han skulle aldrig gjort det mot någon annan i sin närhet.. Man "glömmer" inte bort folk man faktiskt bryr sig om...
Sen sa jag att jag fått ångest över hur jag lät i telefonen igårkväll när jag undrade vad han skulle hitta på för ursäkt för att banga på fredag eg.. att jag lät lite väl kaxig...sen bara öste det på
ALLT jag tycker.. om hur han själv tror att man känner sig när någon säger att vi ska träffas å sen inte ens hör av sig, inte ens ringer å säger att det inte blir av, INGENTING. Att jag känt mig som att jag inte är skit värd i hans liv nå mer. Att om han varit rädd att förlora mig hade han aldrig besvarat mig sådär på mailen.
Om att jag tycker att han verkar tro att jag inte har känslor alls, att jag bara lallar på som vanligt utan att bryr mig om vad som händer och fötter, att jag lixom är bortkopplad från fallet bara för att vi inte hörs av.. när sanningen eg är att jag sitter hemma och är grymt besviken! Att jag känner mig trampad på. Att det känns som att ska låta så himla uppspelt å glad så fort han ringer.
Tacka fan för att jag tillslut inte kan hålla mig, tacka fan för att jag får frispel å slänger ur mig sarkastiska kommenatarer för jag litar inte på att han hör av sig eller kommer när han ska längre.. !!
Att jag tycker att han förändrats från den han var innan som var så rakt på sak å jag visste vart jag hade honom. Jag tvivlade inte på att han inte tyckte om mig, jag visste när han inte kunde, när jag inte skulle ha förväntningar osv OCH NU har han förvandlats till ett fegt jävla kräk som fan är värre än Mr Trosa himself! (la till att Blondie åxå tyckte de bara så han VET)
Att om jag nu varit så viktig för honom så hade han ALDRIG behandlat mig så å "glömt bort "att höra av sig. Att sen skriva nå så dumt som "vad tyst det är från ditt håll" så urbota dumt! Ring själv förfan om så på arbetstid!!
Jag sa att jag inte tror att han är intresserad av mig men inte vågar säga det åt mig. Han påstod att han ÄR det. Då tyckte jag att han kunde börja visa det. Att han lovat mig från första stund att ALDRIG såra mig, på den raka å ärliga tiden, å att det var precis det han gjort nu så förbannat jävla mkt! Å han förstod det sa han och var uppriktigt lessen för det...
Jag sa att jag verkligen tycker om honom, att jag hängt upp mitt liv på honom så länge å att jag tagit så jävla mkt skit på senaste tiden så både jag själv å mina vänner förvånat undrat va fan jag håller på med! Vet att jag faktiskt i 2 sek föll i gråt så han hörde de och sa att jag bara ville krama honom och att jag gärna ville ha ett svar!!
Samtalet avslutades med att han verkligen ville träffa mig på fredag och han verkligen tycker om mig....
Hoppas jag ÄNTLIGEN bankade in lite äkta vett i hans trögskalle nu å att han tar situationen på ALLVAR.
Snälla Du gör mig en tjänst O.S.A = A.S.A.P - Ha sessan eller inte ha sessan nu får du faktiskt ge henne ett tydligare svar..
Kommentarer
Trackback
