IMittLillaHuvud

På något underligt sätt så börjar det nästan bli intressant det här... Som nån liten tävling där jag räknar timmarna bara för att se hur lång tid det verkligen kan gå innan man lyfter på luren å säger att man fortfarande lever, bara ger ett livstecken och en hint om vad som händer och fötter... Jag börjar bli riktigt fachinerad!

Mina vänner undrar lite vad jag tycker och om jag inte är förbannad.. Jag är nog mest en stooor SUCK just nu, jag ooorkar inte ens vara förbannad vad tjänar det till... Det är så energikrävande att vara brittabitterfitta när det ändå inte är någon som lyssnar.. Ingen jävel som bryr sig på andra sidan... Bara tystnad... Och varför sitta å gnälla åt dom, vännerna, dom blir ju bara apless på mig.. "Ger man sig in i leken får man väl leken tåla " sa jag från början så tja de e väl det jag får göra nu då.. Fast visst jag gnäller väl kankse en aning, påpekar att jag håller koll på tiden när dom frågar vad som händer... Och rycker till med hoppet i behåll varenda gång mobilen börjar ringa, men det har bara varit Sanna som ska kolla sin handsfree varje gång...

Igår på båten när ingen såg så kröp det fram en liten tår bakom mina solbrillor, det var faktiskt den första, och den smet ut innan jag ens hann hejda den. Jag kankse inte är den lyckligaste jäveln i världen just nu men hade jag inte haft mina underbara vänner de senaste dagarna så hade jag sannerligen varit den olyckligaste.. Tack för att ni finns...