IMittLillaHuvud

Planen "vi kan höras men inte ses".

Igår var de tyst och halva dagen idag med men just när jag funderade på honom så kom ett mail på jobbet... Bara ett sånt där vanligt "hur mår du i regnet mail" men iaf ett litet mail som fick mig å le... De e så skönt å bara se namnet dyka upp i min inbox... Känner mig fortfarande lugn, har jag bytt taktik utan å veta om det? Lurar hjärnan mig på ångest, oro å panik eller.... varför är jag så lugn?

Men det är väl lättare nu, precis som jag sa förrut, när semestern är över å den grå vardagen är tillbaka.. DÅ är det lättare att göra varandra vardagsglada med ett litet pluttmail som eg inte säger nånting... Lättroad med andra ord..

Känner mig fortfarande sjukt sugen på en stor kram dock... Undra när det begäret kommer mättas...

Undrar hur länge jag kan hålla käften, nä vänta vi formulerar om de där för hålla käften kan jag verkligen inte..Det är nog min sämsta egenskap... Undrar hur länge jag kan hålla min tunga i styr från att inte fråga om å ses..Å undrar hur länge de kommer ta innan det initiativet kommer att tas från annat håll.... spänningen är olidlig...