Känns som jag legat i koma..
å vaknade till nu nyss när jag åkte hem från söder... Vaknade upp där jag lämnade allt i fredags till den stunden då jag brast ut i gråt mot Blondies axel... Det började bubbla när jag gick till tåget.. alla tankarna som jag försökt förtränga kom upp till ytan igen.. Drog fram Mp3n för å kliva in i dimman.. Det är eg rätt intressant å titta på folk när man inte hör dom, bara se dem röra sig, skratta å le utan att man hör vad dom pratar om.. Själv är man inne i sin egen värld... Såg en kille längre bort med den "hemlösa" blicken från reklampelaren å tänkte att han ser lika vilsen ut som jag känner mig just nu.. helt tom.. fast ändå så full av känslor som verkligen behöver sorteras upp... Vad vill jag eg, vad ska jag göra.. Jag kan inte fortsätta vara lessen över det här resten av mitt liv.. nångång måste jag bestämma mig för att bli glad igen...
En kvart senare var jag hemma men fortfarande bortkopplad från omvälden.. Gick sakta hemmåt å lyssnade på alla dessa låtar som lät minnena komma tillbaka... Hela vår tid tillsammans svichade förbi å tårarna fick komma medan jag gick uppför backen... Det var precis som vi pratade om i fredags, det var på den tiden vi var lyckliga å glada å bara skrattade å log.. Allt de såg jag! Å samtidigt gick jag där å grät... varför? För att jag har förlorat de lyckliga i mitt liv.. .har jag det... ? Jag hade satt ett datum på när jag skulle ge upp.. de börjar närma sig nu å jag kom fram till att det var typ samma datum som du kommer få svar på om det är som ni befarar... kan de passa bättre... det var nog meningen att sätta ett datum tror du inte de?
Jag trodde jag hade förlorat alla dessa känslor men när jag träffade dig i fredags så kom allt tillbaka å nu känner jag precis som i maj, en konstig känsla över att jag saknar å krama dig.. att jag vill ha dig här precis just nu... Jag saknar dig så jäääävla mkt, jag saknar verkligen den tiden då allt var så jävla enkelt.... Nu är allt så himla svårt...
Det är helt jävla sjukt att alla de minnen man förr gick å skrattade åt får en å vara lessen nu. Hur fan blir det så?!
En kvart senare var jag hemma men fortfarande bortkopplad från omvälden.. Gick sakta hemmåt å lyssnade på alla dessa låtar som lät minnena komma tillbaka... Hela vår tid tillsammans svichade förbi å tårarna fick komma medan jag gick uppför backen... Det var precis som vi pratade om i fredags, det var på den tiden vi var lyckliga å glada å bara skrattade å log.. Allt de såg jag! Å samtidigt gick jag där å grät... varför? För att jag har förlorat de lyckliga i mitt liv.. .har jag det... ? Jag hade satt ett datum på när jag skulle ge upp.. de börjar närma sig nu å jag kom fram till att det var typ samma datum som du kommer få svar på om det är som ni befarar... kan de passa bättre... det var nog meningen att sätta ett datum tror du inte de?
Jag trodde jag hade förlorat alla dessa känslor men när jag träffade dig i fredags så kom allt tillbaka å nu känner jag precis som i maj, en konstig känsla över att jag saknar å krama dig.. att jag vill ha dig här precis just nu... Jag saknar dig så jäääävla mkt, jag saknar verkligen den tiden då allt var så jävla enkelt.... Nu är allt så himla svårt...
Det är helt jävla sjukt att alla de minnen man förr gick å skrattade åt får en å vara lessen nu. Hur fan blir det så?!
Kommentarer
Trackback
