IMittLillaHuvud

mer än jag trodde... Mitt i allt välde bara en känslostorm upp och jag började gråta. De senaste dagarna har tankarna kretsat mycket kring MR. Hans fina fina personlighet, hans fina fina leende som jag en gång i tiden föll som en fura för. Och nu kom allt de där upp till ytan igen. Jag förstod inte varför spänningen återvände när jag redan VET allt. Been there done that seen it done it, same old same old nothing new. Det som rörde upp mest känslor var nog att en person gav uttryck att det var uppriktigt sagt synd att det blivit som det blivit mellan oss. Att denne verkligen trodde att de skulle bli VI. Dessa ord överrakskade mig verkligen men gick rakt in i mitt lilla hjärta och rörde upp en hel del känslor. Det är lixom en sak att höra det från dem som står en nära. Men så kommer det från någon helt annan som sett lyckan och glädjen på avstånd och varit glad och hoppats på oss i bakgrunden... Och dessa ord träffade min återuppbyggda styrka med ett krokben så jag kom helt ur kurs igen... Tillbak till alla fina minnen, alla skratt och leenden, galenskap.. Tillbak till sorgen, saknaden och tårarna...