IMittLillaHuvud

Idag var domedagen. Han ringde innan träningen, ringde efter, höll på å göra bort sig, lät honom prata till punkt och reda upp sitt misstag,  sen dök han tillslut upp här. Vi käkade mös å undvek jobbiga samtalsämnen in i de längsta. Sen pratade vi lite men vi har inte kommit fram till nått. I vilket fall så orkar jag lixom inte va arg eller ledsen, jag ryckte bara på axlarna å sa "ska vi skita i allt".. Jag undrade om vi skulle förvandla vårt "ingenting" till "ingenting" .. Sen tog han till orda.. Jag tolkade de han sa som att han innerst inne vill vara med mig, men han vet bara inte hur. Han tycker om mig, jag är verkligen en bra tjej. Han berättade om sin situation å sa att han tänkt rätt mkt på hur man skulle kunna lösa det hela men hade inte kommit på nått bra å vädjade om min hjälp i frågan. Man kan inte bygga ett förhållande på att sova en natt med varandra en gång varannan vecka. Tillslut sa jag "Du kan ju flytta in här..." Ja ni läste rätt jag sa de högt.. Du kan ju flytta in här.. så sa jag bara sådär å en röst inombords sa "OJ va sa jag nu" .. Tänkte att då hinner vi ju iaf ses några minuter här å där.. Men jag tror inte jag vill de eg.. Asså inte flytta in på rikitgt, men iaf nu medan han jobbar som ett svin så jag hinner se honom.. iaf se honom medan han sover.. De var iaf en idé men han nappade nog inte direkt..