IMittLillaHuvud

Så började samtalet med C, han ringde efter att jag ringt utan svar.. Kände att jag måste få veta, orkar inte med de här längre. Jag behöver avslut om det är det vi gör.. Avslutar... ?? Å nu efter så har jag ff ingen aning.. vi hann nog inte bli klara, de bröts, å sen hann han komma fram till sitt jobb...

Trött, sliten andra dygnsrutiner - jag kan inte ringa dig på nätterna.. småsur för att jag inte svarat på hans sms.. småsur för att jag inte hört av mig på 5 dagar.. Det var ursäkterna..

Å mina.. Jag svarade inte för att jag var besviken över att du inte hörde av dig alls och ens kunde säga att du inte kunde komma, jag ringde inte själv för att jag inte orkar vara som den gnällkärring jag känner mig när JAG e den som hela tiden ringer dig och tar initiativ som du sen nobbar för att du inte har "tid". Och att det är JAG som bär ansvaret för att vi överhuvudtaget har en relation och håller kontakt är vad JAG känner och DU bekräftade precis det med att påpeka att JAG inte har ringt eller hört av mig efter sms:et.. Varför inte ringa sj en extra gång å fråga hur det är eller varför jag inte svarat då, nä då skiter du bara i det helt å hållet å kniper käft å surar utan å ens veta varför... Sa de om 24-7 som vi pratade om, om att jag känner mig rätt obetydlig å det är ju rent ut sagt förjävligt att du tom totalt skiter i att gratta mig på födelsedagen tom SÅ oviktig är jag.. Jag erkände tom att jag gått hemma hos mamma å "uppmärksammat" hur ofta jag tänkt på honom å hur många ggr de eg fanns att ge ifrån sig ett livstecken, det var många å lika många jag kunnat höra av mig på men jag valde tystnaden å insåg att det gjorde han med.. Å det även fast han sj nu erkände att han tänkt på mig med så hade han också valt tystnaden och som sagt lagt ansvaret på mig.. Fachinerande..