IMittLillaHuvud

Han ringde igen. Bad faktiskt så hemskt mkt om ursäkt och förstod att jag kände som jag kände. Han hade funderat i pausen om han eg är den rätte för mig. Rättelse - Det är jag som ska ta reda på den frågan. Det han ska ta reda på är om han överhuvudtaget vill vara den rätte för mig och engagera sig i relationen utifrån vad han hört mig tycka å känna. Presenterade även min känsla ang orättvisan över hans beteende a.k.a "att överge världen för mig går inte men att överge mig när världen kallar funkar utmärkt".

Vi ska ses på tisdag, han ska ringa när han vaknat. "Kommer du ihåg det då?" .. Han garvade å tyckte frågan var helt rätt ställd. Bad mig ringa om han skulle glömma. Aldrig! GLÖM! Jag kommer inte göra det, nån måtta får det vara. Kan du inte komma ihåg att du ska träffa mig får det helt enkelt vara. Orka!