Själen lever kvar i sängkläderna

C berättade igår att när han kommit till ox och lagt sig i sängen kändes det hela väldigt skumt. Mitt täcke och mina kuddar låg som jag lämnat dem men lilla jag saknades. Han tyckte det kändes konstigt att jag inte var där, ensamt, det var vi som invigde det rummet med våra snarkningar ihop och nu skulle han sova där själv.. Vilken liten plutt han kan va ibland.. Mitt lillhjärta smälte en aning. Samma sak tänker jag själv varenda gång jag går å lägger mig i min egen säng här hemma. Täcket och kuddarna är inte flyttade en millimeter sen han var här sist och låg ihopkurad bakom min rygg... när nu de var? Men dom ligger kvar orörda iaf som om man saknar någon mindre då.. Man har iaf ett minne kvar av det som var..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0