IMittLillaHuvud

C hörde inte av sig förrän fredagkväll med ett ursäktande mess om att han inte haft tid att dyka upp under de där 48h som han hade på sig innan jag åkte. Jag har inte svarat på det. Inte ringt inte messat ingenting. Vi får väl se om han hör av sig i morgon o säger grattis eller om han tjurar för att jag är tyst. Ska jag vara ärlig så tror jag inte ens han tänker på att jag är tyst å varför.. Jag vet inte om jag orkar bry mig mer, jag bygger bara upp murar. Jag vill känna mig speciell, bekräftad, viktig. Jag känner mig just nu lägst prioriterad. Funderade på om jag hade belägg för denna känsla eller om de bara var vanligt tjejgnäll. Kom fram till att han inte kan vika tid till mig under dessa 48h som han bokat upp med hela världen. Men han kan däremot avbryta en myskväll som han dessutom verkat ha dubbelbokat sig så han mitt i allt måste åka iväg å träffa sin kompis när vi ska ses, när vi inte setts på ett bra tag istf att bara sova bakom min rygg, förövrigt den sista kvällen vi ens hade möjlighet att sova ihop innan hans tokperiod började... Det handlar inte om hur mkt vi ses, hur mkt han har å göra, för jag vet att just nu är han väldigt upptagen. Det handlar om att jag sj känner att jag tappar intresset och bygger upp murar när jag känner att han verkar obrydd om mig och om oss. När allt annat än att just underhålla vår relation verkar viktigare...