IMittLillaHuvud

Lunchen idag startade med en mobiltelefondejt inspärrad i ett av samtalsrummen på jobbet.. Allt i planeringen lät grönt på fronten så beslutet låg helt i våra egna händer. Även idag försökte han passa bollen till mig å även idag förklarade jag att jag inte ville tvinga mig på med galna upptåg som inte kändes ok för honom. Bad honom därför att rannsaka sig själv och berätta exakt vad han tyckte om saken. Såååå....

Efter många om å men, å stopp å belägg, jag vill veta vad DU vill så förklarar jag sen vad JAG vill .. Så tyckte han iaf att det hela vore som en jätte trevlig grej som han gärna kunde ställa upp på. Å vips låg bollen med bokning nu rättvist i mina händer.. Han bad mig att verkligen tänka igenom huruvida det hela var en bra idé eller inte sett ur MITT eget realistiska perspektiv.. (Dvs han menade nog den riktiga verkligheten vi faktiskt lever i å inte min egen fantasi =) )

Han är rädd att jag ska bli lessen igen å han vill inte vara orsaken. Jag förklarade för honom äään en gång i ordningen att så länge han är rakt på sak och besvarar alla mina 100 frågor sanningsenligt och korrekt så vet jag vart jag har honom och vart han står. Men när han börjar passa bollen över till mig å undviker att prata om sig själv blir jag jävligt irriterad! Å det är vid dessa tillfällen som han även gör mig lessen... Så så länge han bara är verbal ligger ansvaret för min egen besvikelse på mig å enbart mig. Jag kan inte lova att jag inte kommer att bli ledsen i framtiden, jag vet inte hur jag kommer känna efter mina galna upptåg men jag VILL vara galen just nu å det är just nu jag tar beslutet Galen eller inte Galen. Och den enda jag har att skylla dumheterna på är då - enligt mina uppsatta regler - mig själv.

Idag kom vi även av denna händelse in på diskussionen om undring nr 2.. Eftersom han själv drog upp att det hela är en långdragen process... Passade jag på att bjuda på frågan hur han tänkt göra... Det beslutet har inte diskuterats än blev hans svar.. Å när exakt deadline är vet han inte heller... Inte ett dugg förvånad över killen med koll! Jag vet dock att det är i slutet av nov/början av dec men jag orkade inte bezzerwizzra mig...

Höll på å bajsa i brallan när mobilen plötsligt i ekot av allt annat köksoväsen börjar knacka å låta å undra om jag ska svara eller inte svara! Svarar förvånat  "Hallå är du dum eller?! ska du skrämma livet ur mig?!" Möts av ett skratt.. Bjuder du på fika? Ja visst kom förbi du.. OK e där om typ 125 sekunder..

Ibland må jag då säga att mannen verkligen överträffar sin egen dumhet med att gottgöra mig på bästa sätt.. Däremot är han inte den som gärna drar upp viktiga samtalsämnen även om han vet vart skon klämmer.. Å själv sitter jag där å samtalar om annat å väntar ut honom.. Å jag väääntar å vääääntar å väääääntar men iiingenting händer.. Men jag fortsätter å vänta för jag vet att om han tycker att min idé var tokgalen å totalt fucked up så är det precis nu han sitter å skapar fina formuleringar i sin hjärna för att kunna framföra detta inlindat i ett rosa paket med tillhörande röda fina sammetssnören... så jag väntade till aaaaaaaaaaaalllra sista sekund med å dra upp ämnet jag gärna ville ha besvarat.. Inte förrän det höll på å bli försent klämde jag tillslut ur mig det.. För han drog verkligen aldrig upp det själv. 

Ja juuuuust de! Exakt så började meningen som följde som svar på min fråga "Jahapp vad blire för svar då?"
Därefter fortsatte meningen med att han ursäktade sig med att det varit sjukt mkt å göra men avslutade samma meningen med att ursäkta ursäkten med att den var asdålig för tid fanns alltid för att på nått sätt besvara mig... Jag bara såg menande på honom å nickade med fröken Agneta blicken ala "duktig idiot som gillade läget innan du åkte på en feting.. Duktigt att själv inse hur lam den ursäkten höll på å bli" 

Så när inte den funkar så vänder han istället på steken å frågar mig hur JAG vill göra med galenskaperna...Precis som att beslutet är mitt.. Jag är fri att göra exakt vad jag vill... Så det är inte hos mig problemet sitter jag har tom blivit beviljad semester... Så jag sparkar snabbt tillbak bollen igen å undrar hur han eg tänker... En kryptisk utläggning följer om att han inte vill göra mig lessen igen... Hur menar du då....?

Då understår människan sig att titta på mig kyssa mig mitt på munnen sen bara vända på klacken å gå ut genom dörren... "Varpå jag  börjar skratta å säga vafan håller du på med du kan ju inte bara göra sådär å dra" å drar in honom i lägenheten igen... Såg du väl att jag kunde säger han å ler... Jo klart du kan om du vill reta upp mig å gulla med chihuahuan efter de ja.... Pratade lite snabbt om mina uttänkta detaljplaneringar å sen kom vi fram till att stressade han ringer mig på vägen så vi kan fortsätta diskutera saken...

Såååå .... Inget är bestämt ang galenskaperna å fortsättning följer

Haha kommer väl få stryk nu efter att ha hängt ut den upplevelsen på nätet. Men jag tyckte det var roligt. Trodde faktiskt han hade koll på sin kropp! *tssss* Men han verkar ha lika lite koll på den nuförtiden som han kollar vad jag skriver i min blogg.. =)
Igår när vi pratade på mailen ang dagens lunch framförde jag att jag hade inte mindre än två saker att prata med honom om idag face to face.. Nyfiken som han är glömmer han ju såklart inte att fråga direkt vi sätter oss å äter. Du...Vad var det du ville prata med mig om....?

Det första handlade om Avril. Varför?! Svaret blev att Avril var helt otippat kul å bränna till mig eftersom jag hatade hans sunkiga musik å därmed se om jag listade ut att det var han som busade.. Varför börja med Avril å inte KT? Jo för hade KT kommit först hade mysteriet varit så enkelt att lösa. Så det var inget annat speciellt med Avril, varför just Avril? Nä inget speciellt sådär... Kan du texten till låt 1? Vet du vad hon sjunger? Ja på ett ungefär, Aha nu förstår jag varför du frågar... Så jag berättade om mitt asgarv till Låt nr 1å att jag undrat om det var nått  jävla skämt från hans sida.. Nått svar på brevet.. Sen gick vi igenom texten rad för rad bara för att visa upp exakt vad jag syftade på.. Han skrattade...

Men vad var de andra du ville fråga om då?

Öhhh hmmm nä vi tar de nån annan gång... Jaha varför då? Tänkte bara höra ang när du åker iväg... han berättade det han visste å han skulle ta reda på mer .... sen tittade jag på honom pillemariskt å undrade om han visste vad jag tänkte... Om du skulle följa med eller hur?!

Var det en dålig idé? sa jag osäkert... Nej det tycker jag inte alls, det vore ju trevligt  =)

Ok Så bra då.. Så du blev inte ens "lite" förbannad hehe
Jag känner mig på strålande humör faktiskt.. Är nästan lite chockad över tillståndet själv. Antar att det kankse är nån liten chock som kommer övergå till nått annat tillstånd snart men just nu känns det bra.. Du å jag behövde VERKLIGEN prata igenom de här.. Nu känner jag mig som jag kände mig i hmmm april typ...
Bara glad gullig å O-arg =)