Ego

Jag är så ovan att tänka "tvåsamhet". jag är så ovan att ta hänsyn till att någon i egenskap av mitt "sällskap" (oavsett vilken titel vi har just nu) kanske vill följa med och joina mina planer med mina vänner. Jag måste skärpa mig på den punkten i största allmänhet.

Jag och C

Vad händer mellan mig och C eg?  Vi pratar typ varje dag. Ses massor. Trivs ihop. Jag har träffat hans syster, hans kusin. Vågar man släppa taget? Vill man? Vill han? Vad händer??

Luktar jag gott?


Jag bara undrar vad är det som händer just nu...

Luktar jag gott eller am i h-o-t?

Skämt å sido.


Som redan är känt var jag gode hångelsugen för några veckor sedan så jag tom satt och fantiserade om tolken var hångelvänlig. Idag sågs vi igen. Denna gång satt jag som vanligt å smygspanade lite. Funderingarna gick till, hmm undrar om han är singel, undrar hur han eg ser på oss som jobbar här, undrar vem som är hans typ?
We did our thing å efter uppdraget småpratade vi lite. Plötsligt frågar han mig om jag vill följa med på en middag med hans jobb. WHAT!!!!

Vad är det som händer eg? Varför händer allt nu på samma gång?
LDs teroi - "Du utstrålar antagligen att du mår bra"
Måste medge att jag mår bra, och uppmuntran gör en glad.





Dagens reminder


Kom  å tänka lite på MR när jag lyssnade på denna underbara låt.
Tänkvärda ord. Vi pratar ju knappt längre känns det som..
Kankse är bra på sätt och vis.


Better in time


It's been the longest winter without you
I didn't know where to turn to
See somehow I can't forget you
After all that we've been through

Going coming thought I heard a knock
Who's there no one
Thinking that I deserve it
Now I realise that I really didn't know
If you didn't notice you mean everything
Quickly I'm learning to love again
All I know is I'm gon' be ok

[Chorus:]
Thought I couldn't live without you
It's gonna hurt when it heals too
It'll all get better in time
And even though I really love you
I'm gonna smile cause I deserve to
It'll all get better in time

I couldn't turn on the TV
Without something there to remaind me
Was it all that easy
To just put aside your feelings


If I'm dreaming don't wanna laugh
Hurt my feelings but that's the path
I believe in
And I know that time will heal it
If you didn't notice boy you meant everything
Quickly I'm learning to love again
All I know is I'm gon' be ok

[Chorus:]

Since there's no more you and me
It's time I let you go
So I can be free
And live my life how it should be
No matter how hard it is I'll be fine without you
Yes I will

[Chorus: ]
Thought I couldn't live without you
It's gonna hurt when it heals too
It'll all get better in time
And even though I really love you
I'm gonna smile cause I deserve to
It'll all get better in time


Utbjuden

Jag har blivit utbjuden på nån typ av dejt på torsdag efter jobbet. Känns lite läskigt. Eller ja... egentligen bara ovant. Men jag måste ta mig vidare, är väl på tiden att göra nått annat än sitta hemma och glo i min egen lilla celibatvärld.

I neeed hångel

Kom på mig själv med att sitta och spana in tolkens läppar idag och fundera på om han var bra på å kyssas... Nu har det snart gått för långt med mitt ofrivilliga celibatliv här. Kollegorna ansåg med tanke på fantasiernas skenande att det verkligen var dags att gå ut på krogen i helgen å tokragga. Men det har jag inte så mkt lust med. Måste finnas andra sätt att få känna soft lips.. Hångla anyone?

Soulmate

Lite så känns det....



Soulmate

Incompatible, it don't matter though
'cos someone's bound to hear my cry
Speak out if you do
You're not easy to find

Is it possible Mr. Loveable
Is already in my life?
Right in front of me
Or maybe you're in disguise

Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone

Here we are again, circles never end
How do I find the perfect fit
There's enough for everyone
But I'm still waiting in line

Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone

If there's a soulmate for everyone

Most relationships seem so transitory
They're all good but not the permanent one

Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone

Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone
If there's a soulmate for everyone

Finally here

Hann knappt skriva om mina fjärilar så ringde telefonen. Snart framme bara rödljuset kvar. Bråttom bråttom för mig. Precis som jag misstänkte, hann bara stanna en snabbis denna gång, köerna på vägen hit hade stulit min tid. Kaffe på bryggning, kolla nya bilderna, berätta senaste händelserna i livet, present öppning, stort leende, stort tack, stor kram och puss, nöjd över presenten, perfekt..!!  Å tyckte han inte om den var han jävligt bra på att spela teater iaf haha... Men den presenten var verkligen HAN och den passade fan bättre på än jag tänkt mig. Mycket nöjd!

Ville veta svaret på mina sms-tankar härom dagen.. "Det kommer alltid finnas något där, tror du inte?"... Fick svaret... "Det kommer nog aldrig att försvinna".. Bra eller dåligt jag vet inte.. men galet... Kysstes.. På tiden att ta chansen, bära eller brista... Han brast... Jag log... Han gick... Vad fan händer nu? Status Que...Back to reality..

Väntans tider...

Igår kom vi överrens om att vi skulle ses idag. MR ska komma förbi och hämta upp sin present.. Å här sitter jag och dumstirrar på klockan.. tick tack.. Känns som att de kommer bli en riktig kortis ala Tack å hej! eller inte alls ala dålig ursäkt.. Hmmm tick tack...


Det sitter en hel del sorg i själen

mer än jag trodde... Mitt i allt välde bara en känslostorm upp och jag började gråta. De senaste dagarna har tankarna kretsat mycket kring MR. Hans fina fina personlighet, hans fina fina leende som jag en gång i tiden föll som en fura för. Och nu kom allt de där upp till ytan igen. Jag förstod inte varför spänningen återvände när jag redan VET allt. Been there done that seen it done it, same old same old nothing new. Det som rörde upp mest känslor var nog att en person gav uttryck att det var uppriktigt sagt synd att det blivit som det blivit mellan oss. Att denne verkligen trodde att de skulle bli VI. Dessa ord överrakskade mig verkligen men gick rakt in i mitt lilla hjärta och rörde upp en hel del känslor. Det är lixom en sak att höra det från dem som står en nära. Men så kommer det från någon helt annan som sett lyckan och glädjen på avstånd och varit glad och hoppats på oss i bakgrunden... Och dessa ord träffade min återuppbyggda styrka med ett krokben så jag kom helt ur kurs igen... Tillbak till alla fina minnen, alla skratt och leenden, galenskap.. Tillbak till sorgen, saknaden och tårarna...

Rastlös och Damp

Så känner jag när det gäller mitt possible löwlife just nu. Det oexisterande kärlekslivet. Ska det vara så förbannat svårt att ens hitta nån å flörta med??  Vad gör man när tom "sista chansen" verkar vara antingen totalt ointresserad eller bara jävligt trög? Det lutar åt den första definitionen.. Så jag skiter i det innan de ens blir nå mer.. Thank you and goodbye lixom.. Har inte tid å energi att slösa på energitjuvar...

Satt och funderade på det i morse.. Balansen mellan att vara olyckligt kär eller bara tom... Trodde aldrig att MR skulle lätta från mina tankar men jag tror jag har lyckats ganska bra med det vid det här laget.. Men nu känns det bara tomt istället.. Eg tycker jag bara att det är jobbigt att tänka på nån men ändå så vill jag det.. Ha nån att tänka på.. Men det är bara tomt där ute... Tomt därute tomt här inne tomt i sinne..

Varför har mitt förflutna börjat höra av sig?

På nått sätt känns det som sagt väldigt avsvalnat med MR nu, det känns bra.. och P var något av en språngbräda för att komma dit.. Varför jag säger så är väl för att det är så jag analyserat honom nu i efterhand.. Eller rättare sagt den senaste veckan..  Han verkar ju uppenbarligen inte nog intresserad av mig för att engagera sig och mitt intresse av honom är inte ens överhettat för att känna mig besviken, besatt eller beroende av ATT göra det heller.. Men visst det vore trevligt.. Grejjen är bara den att jag förstår eg inte varför han fortsätter att höra av sig med tanke på sitt svala intresse (som jag uppfattar det).. Jag orkar inte hänga upp mitt liv i onödan!

I helgen hörde J av sig igen, han med dom mystiska MMSen härom veckan..  Denna gång undrade han om jag ville se film med honom på lördagkvällen.. Förstår nu varför N inte kunde hålla sig från att fnissa när hennes helgragg hade hört av sig för å fråga om hon ville ses igen.. Ska aldrig kalla henne elak igen, för jag förstår att hon inte kunnat hjälpa reaktionen nu haha... Jag har inte träffat J på typ 3 år eller nått och vips så hör han av sig en lördag och undrar om jag vill se på film med honom.. JA !!jag kan säga att jag fnissade till! Och tackade därefter ärligt rakt upp i ansiktet nej till förslaget också... Finns en anledning till att vi inte hördes av mer för jag var inte intresserad!

Igår hörde JM av sig under lunchen och ställde en infofråga som berörde mitt jobb.. Sen småprata vi lite och då kom frågan om vi skulle ses i nästa vecka över en fika eller nått.. Honom träffar jag gärna däremot... tycker själv det är lite synd att vi eg inte polar mer än vad vi gjort och att vi aldrig har tid längre lixom.. Så jag sa att det bara var å komma förbi å käka middag om han ville...

Å nu ikväll sitter jag med mobilen å messar med R.. Å den historien e fan mystisk eg.. Vi hörs åxå av lite då å då å har gjort de nu i typ 5 års tid.. Vi sågs några ggr när han bodde här nere för 3 år sen.. Å han har aldirg riktigt släppt de där.. På nått sätt känns det jävligt gulligt att nån kommer ihåg och har en bra uppfattning om en.. och ja jag tycker bra om R åxå... Båda undrar eg vad som hände då för 3 år sen... jag tror det var för att jag trodde att R var en osäker player som bara var ute efter en sak så jag hade verkligen byggt en feting mur mellan oss från skratch... däremot kunde jag mer än gärna vara hans vän... och sen kom Johan å tog mig med storm på Garbo för ett halvår... Sen sågs vi på Arlanda för 2 år sen av en slump i jultrafiken upp å ner från norrland, stor kram å lite snack i terminalen... Han e lite av en sån som jag aldrig träffar men som jag ändå alltid kommer känna mig trygg med på något underligt sätt...

Jahapp vem kommer höra av sig härnäst... ???

Sista kapitlet...

Det hade varit tyst flera veckor. Å med tanke på helgens känslor så ... ja men jag åkte iväg ändå.. Bara för att ha en trevlig kväll och få prata lite om vad jag kommit fram till. Så vi vandra på stan, käka god mat och bowlade en sväng. Jätte mysigt verkligen... Å hade detta varit för några månader sedan hade jag väl varit helt exalterad. Nu kändes det bara som ett bra sätt att avsluta på.. Vi avslutade det på samma sätt som det började i stort sätt.... Fast grejjen var den att jag satt och avslutade utan att han hade någon aning om det..  Jag började babbla om att allt kändes bra, att det var trevligt att vara där med honom å ha tid för varandra utan måsten.. Att jag slutat vara lessen, att jag slutat hoppas och att jag insett att jag inte kan sitta å vänta på honom för livet rinner iväg. Har snart gått ett år av mitt liv som jag sprungit efter honom utan reslutat å fortsätter jag kommer jag sluta barnlös å kärlekslös...


Eg sa jag varken bu eller bä om att det var slut men för en gång skull så läste han jävligt rätt mellan mina rader å sa att det kändes tråkigt att det var slut nu samtidigt som han förstod.. Jag tänkte... öhhh har jag sagt de eller jo de var ju precis det som var poängen med mitt ostrukturerade tal.. Som vi sa igår så känns det lite sjukt att vi känner varandra så jävla bra och vet så mkt om varandra.. Rätt sjukt.. och ändå har vi inte tagit oss längre än så här..

Men det känns inte konstigt. Det känns bara som en lättnad att jag själv kommit till en punkt i livet då jag kan säga stopp. Jag hade inte ens en plan på det när jag själv kom med idén att följa med. Tänk så lite som eg behövdes för att jag skulle vakna upp och styra in på ett nytt spår i livet..


Å han höll sitt ord..

Jag blir fan lite imponerad över att han hörde av sig precis som han sa. Det kom ett litet sms om att dom äntligen kommit hem från veterinären och en fråga om vi skulle höras i morron.. Jag hade inte ens tänkt att han skulle höra av sig förrän i morgon.. han hade goda skäl att låta bli, eller iaf ha bättre saker för sig.. Och jag hade stor förståelse för tystnaden... Men han gjorde de ändå... En kille med stil som håller måttet.. Dvs det finns alltid nått litet tillfälle att ge ett livstecken oavsett läge...

Tack Plutt nu fick du plus i kanten

Puss Puss

Jag vågade ringa tillslut...

Efter att ha suttit å våndats i en evighet tog jag pirrigt upp telefonen.. Nä fan det var en hel orkan i magen faktiskt.. Tryckte de 2 klicken, samtalslista, Ring P Ok.. Signalerna gick fram.. Han svarade typ direkt med ett bestämt Hej! Å jag hörde på en gång att han lät stressad som fan som om nått hade hänt eller händer just nu och att de skulle komma ett jag kan inte prata just nu.. mycket riktigt... Storm hade blivit biten av en galen Ridgeback och han var påväg i ilfart till veterinären för att ta hand om hans blodiga öra... Hör av mig sen...

Men jag vågade iaf, det var inte så farligt.. å fan jag hann bli orolig själv fast jag varken känner och än mindre ens träffat hunden...

Istället satt jag mig och lekte lite med stilmallen, tog fram mitt svarta jag långt in i själen.. Hoppas det känns bra för alla er som läser.. LD vart nöjd not so 90´s anymore =)

Fortfarande inga but´s?

I min telefon har jag två bilder på finaste killen i Uppsala. Tittar på dom nickar, ler och konstaterar att han är precis lika fin fortfarande som jag såg honom här i fredagskväll... Gud vad det känns skönt att jag bestämde mig för att ta den där spontandejten. Som jag sa till A, jag ville eg inte göra det först eftersom jag ville vara helt tom från allt annat, redo att starta ett nytt kapitel.. Det kunde lika gärna gått åt pipan alltihop, men nu gick det inte de.. Istället visade han mig att gräset är jävligt grönt på andra sidan så snälla lilla flicka wake up and smell the fucking coffey! Det är mer än på tiden att jag tar tag i nästa kapitel och går vidare med livet för det väntar inte på mig...
Jag har varit helt väck i skallen de senaste månaderna... Å nej jag känner mig varken desperat och verkligen inte kär.. Jag är bara så jävla nöjd med att han tom väckte "tokglimten" hos mig som sovit i ide så länge nu..

När ni hör mig prata om P låter det som allt går i 120, att jag planerar 40 år fram i tiden men det är inte så.. Jag vill träffa honom igen, jag är jävligt glad att jag känner mig befriad från MR å inser att det finns andra tåg som kanske kan ta mig nånstans, kankse dom stannar dom med med motorhaveri innan jag ens hunnit till nästa station. Men jag måste ju ändå kunna fundera ut för mig själv om jag vill, om jag kan tänka mig, att hoppa på hans tåg.. Ni alla vet att jag inte är ute efter ännu ett kk-förhållande.. Jag är ute efter någon jag kan dela mitt liv med.. Å kan jag då tänka mig att göra det med nån som lever i urskogen, utanför civilistaionen och kanske ge upp mitt liv här? Men visst det är bara tankar som jag tänker högt och det är långt borta.. men jag orkar inte sitta och ödsla min tid och energi på något som kanske inte ens är "tänkbart" i min egen livsstil.. förstår ni mig då?

Han sa att han inte tycker att det är fel med någon som visar sitt intresse, någon som vågar.. Å ändå sitter jag här, så jävla sugen att trycka 2 ggr i samtalslistan och ringa upp men en pirrig känsla, någon slags rädsla gör att jag inte vågar.. Eg vet jag inte vad jag är rädd för, att vara för PÅ.. Men att jag ringer visar ju som sagt bara att jag VILL prata med honom, att jag har det där intresset och att jag vågar visa det.. Att jag vågar ta för mig, att jag vågar vara den jag är utan att spela spel och leka lekar å ändå sitter jag här livrädd för att lyfta luren why?! För att jag är så jävla rädd att de ska gå åt helvete... Å vad fan vinner jag på de?? Nä inte mkt.. Hur är jag själv om jag är intresserad, jag hoppar höjdhopp när telefonen ringer och den jag tänker på ringer.. Ja så vafan väntar jag på..

Kräsna jag har haft dejt med killen utan "MEN".. förutom osäkerheten kring avståndet.. Men sånt löser sig nog.. Om han nu får mig att trilla dit.. Det återstår ju att se...

Har gått runt i nån fluffvärld idag

Fan va jag behövde de där! Var modig nog att skriva till P igår och be honom ringa upp mig. Det hela slutade med ett trevligt samtal på typ 45 minuter och därefter ett litet paparazziutskick av mms mellan varandra. My Gusch va han e fin.. Jätte fina ögon och ser så där tokmysig ut att kramas med.. Precis den där inbjudande famnen man letar efter.. Jag antar att mina vänner skulle säga att han är min typiska arketyp... Vilket eg inte kanske bådar så gott då jag aldrig lyckats snärja en sån.. Se är bättre än röra är väl vad jag i dessa fall ska göra.. Men va faaan han e ju tokfin juh och jag behöver få nått kul å tänka på, nått som kanske kan göra livet spännande igen... Utdelades även endel fina komplimanger som jag mer kallade för smööööör...Stackars P som menade väl och fick en sån pungspark tillbaka haha... men jag tror verkligen jag behövde dom och sög åt mig åtminstone några milliliter.. Den dagen jag träffar den mannen och framförallt "känner" honom kanske jag kan suga åt mig allt men hittills håller jag mig lite på min kant... Å nu mina vänner så ska vi inte föra tankarna till suga i den bemärkelsen för det var inte det jag menade hehe

Jag behövde verkligen få nått annat å tänka på, framförallt NÅN annan å tänka på än MR. Så att gå runt med ett fånigt dumflin på läpparna och mobilen i högsta hugg hela dagen var för ovanlighetens skull.... Trevligt! Haha stackers Blondie som såg sin soulmate tvärvända från en tjej till en annan på mindre än 24h.. Ibland hinner man inte ens med själv. Vet dock att inom en vecka har jag väl tagit ner mig själv på jorden igen och lullar på i samma gamla vanliga ältning.. MR hit å MR dit... men som sagt variationen var ett nöje speciellt idag =)

Tooodels

Å där avgjordes matchen!

Efter 2-0 till MR och ett jävla underläge för mig (sett ur mitt perpektiv) de senaste gångerna kammade han äntligen tillbaka en revange och gick ut ur lyan 22:45 med en efterlängtad seger i behåll. Eller det kanske var jag som vann.. hmm beroende på vem som nu vill ta åt sig äran.. Men BRA mår jag då iaf haha.. Jag tror jag precis fick se mer av den del av mannen som jag ännu inte hunnit utforska riktigt. Vi har visst legat på latsidan insåg jag och bara lekt på ytan.. Det finns mer att hämta hmmm Jag har sagt det förr å jag säger det igen - Den mannen vet verkligen hur man gottgör mig på bästa sätt de dagar jag råkar vara iiiiirrriterad (alltså inte bara hur man gör mig galet arg).

Oh my gusch han kan ju bara han vill!


Insåg att han även råkar vara otroligt fin i mörker... Nu kan jag sova gott och drömma sött om min McDreamy..


♥ Puss ♥

Efter en veckas tystnad...

.... kommer äntligen ett litet livstecken i inboxen om att Mr fortfarande andas. Trevligt tänker jag när jag ser hans namn men vips förvandlas jag till en småputtrande gryta när jag läser vad han skrivit.

"Vad tyst det är... Hur är det"


Jahapp då var vi där igen.. Svarar drygt att livet leker å jag med det å undrar om han har problem med sin mail för min mail fungerar som den ska då jag tydligen blir överöst med dem vareviga dag från den ena med de tredje.

Men du säger att din är tyst, du kankse skulle prova kontakta internetsupporten.. ?

Han svarar med "jag kankse skulle skrivit att det är tyst från dig"

Och var jag en småputtrande gogryta innan så kan jag säga att jag precis exploderat när jag svarar

Aha det är JAG som är tyst?! Du har aldrig tänkt tanken att det är DU som är tyst? Du vet OM man frågar får man svar. Men tydligen ligger visst ansvararet för att vi överhuvudtaget pratar med varandra på MIG!"

En lagom stund senare får jag ett mail om att jag visst är den som är så himla duktig på det där med att höra av sig och ett stort

JAG SKOJAR BARA MED DIG HAHA....

Han älskar visst å reta upp mig den jäveln..

Ps: Det här var bara toppen på isberget som fick bägaren att rinna över. Var värsta struldagen på jobbet vilket gjorde att humöret inte direkt var på topp och jag var inte mindre än RÄTT så lättretlig.
Så hög explosionsrisk var ju bara förnamnet hehe


Bokat å klart!

Jag har inte tid att sitta å analysera mer å riskera att jag analyserar å tänker lite fööör länge. Just nu är jag en galen flicka som fått en galen idé som bara måste genomföras. Kollade runt lite på utbudet å bestämde sig för att centralt beläget med Hästenssäng å cool inredning funkade bäst enligt mig.. Fanns iofs inte så mkt att välja på faktiskt så man får gå på de varumärken man känner till.. Ringde å frågade när man måste betala och det var tydligen inte förrän på plats vilket gjorde det hela MYCKET smidigare. Läste mig till att avbokning kunde göras ända fram till 15:00 dagen innan -PERFEKT! Ni vet ifall ångestattackerna skulle komma krypande. Han kommer bli grymt överraskad över vad jag fixat. En brud med klass.. Sweeeeeeeeeet suite!

Färdmedel dit kostar totalt 190 kr dvs MER än överkommligt. Den summan har jag fan råd att gå miste om ifall allt skiter sig.. Visserligen kommer jag få nåååååååågot med träsmak i röven eftersom orden snabbt å billigt rimmar illa ihop, men har jag suttit på en bussjävel till Umeå i 7h för att träffa min far i totalt 2h å sen återvänt samma väg tillbaka i ytterligare 7h, så kan jag nog utstå detta med.

 Å observera att aaaaaaaaaaaaallll den här infon om att bokningen inte blev så jävla farlig i slutändan kommer jag att rååååka "glömma" informera McDreamy om för att undvika hans ångestattacker hahahaha.. Jamen vadårå jag sa säg JA eller NEJ innan jag gör nått, Ja!... å nu har han sagt sitt å nu har jag gjort precis som han sa dvs som JAG VILL! Without REFUND =)

Ooooooooooo så kul! Jag hoppas verkligen att det kommer bli EXAKT så mysigt som mina fantasier berättar sagor om i min lilla hjärna.. Men visst som vi alla vet så är det alltid mer romantiskt när man SER den romantiska  filmscenen än när man själv försöker ÅTERSKAPA den.... Han tog mig till kärleksudden för ett halvår sedan, attans gulligt å romantiskt men verkligheten överträffar fantasin som sagt FÖR fan va vi frös! Så hur kommer detta äventyr sluta...?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0