2 ½ A4 full med ...Sanning?
Jag vaknade i morse (söndag) och jag var inte arg på dig längre. Jag brottades med en annan tanke - Omtanke! så tillslut fick jag kastade mig upp ur sängen och skriva ner allt medan jag hade det färskt i minnet.. Och jag skrev och skrev och skrev.. Å det jag kom fram till på 15 minuter var nästan 2 ½ A4 sidor om det jag som utomstående ser som han verkar vara totalt blind för. Det ska jag skicka till honom i morgon. Ett låååångt brev som på sina håll kan uppfattas jävligt provocerande. Jag tror att skulle jag själv fått allt det där svart på vitt framför mig så skulle jag nog mer än en gång blivit förbannad och det är precis det som är meningen..
Brevet avslutas med..
Jag kan låta hård men jag menar definitivt inget illa utan tvärtom.. Du behöver någon annan som på något sätt står utanför och bankar in lite vett i skallen däruppe (ler) Just denna morgon vaknade jag upp med viljan att iaf försöka göra det.
Om du någon gång under denna läsning kände dig förolämpad och orättvist behandlad genom det jag skrev och att du gärna skulle ha velat försvara situationen och skrika "Håll käften du har så jävla fel!" vill jag bara säga grattis! Tänk efter en gång till hur det kom sig att jag med mina ord lyckades provocera dig så.. Var det för att jag eg hade helt rätt i det jag skrev?
Svaren hittar du inom dig...
/ Kram från din prinsessa
Fortsättningen av lördagens avslut...
Jag fick lyssna på hans egen historia så gott han kunde berätta. Å efter att jag hört den förvrängd utifrån ett väldigt konstigt perspektiv utbrast jag
MEN HALLLLÅÅÅÅÅÅ!!! VART FAN ÄR DUU I DET HÄR? VEM ÄR DU Å VAD VILL DU?
Jag bad honom söka psykologhjälp för att hitta sig själv. För det finns ingen egen individ kvar innanför det där skalet som satt brevid mig i soffan. Valen styrs av någon annans järnhand.
Jag känner inte att jag går ur det här som en förlorare. Efter att ha lyssnat är det han själv som är förloraren. För så mkt lycka och uppskattning som jag gett honom, så fina ord jag fick höra om mig själv som människa, så mkt glädje som jag spridit omkring mig, så bra jag fått honom att må DET är en vinst i sig.. Och att han sen själv beslutar sig för att välja bort det - DET - är hans egen förlust.
Vi ska försöka vara vänner så gott vi kan.. Vi ska försöka ta en fika på "bådas" villkor någongång.. Det kommer att vara jobbigt i början när jag ser honom, om jag ser honom... Och han kommer alltid ha en speciell plats där inne..
Vår tid i en vers
Frusna på en strandFlög vi med drakar medan tiden flöt i land
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
Himlen var så blå
Nu tar molnen mark
Jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot Dig
Kan det begäras mer av mig
Nu gjorde vi äntligen slut...
Vi kramades inte utan jag gick direkt till köket å satte på kaffe, sen behövde jag en ice-breaker i all stelhet..
fortsätter senare... orkar inte nu
Fick svar ang Lördag
att smita undan osedd =)
11:41 kom en liten leverans om att mottagaren läst mailet och 11:45 kom svaret jag väntat på...
"ok jag förstår då gör vi väl som DU vill, vi får titta på en tid som passar"
Varpå jag gav förslaget att ses på Lördag EFTER det han var uppbokad på istället.
"ok då säger vi så"
Bra det tackar vi för och sen ses vi på lördageftermiddag (?)
Lördag - så fan heller på dina villkor!
Godmorgon!
Jag blev rätt fundersam efter ditt samtal igår.. Och jag kände så här...
Du vill prata med mig för att Du känner dig taskig. Tack för att du förstått det.
Som jag sa så "vet" jag redan vad det handlar om och jag tycker att det är jävligt bra gjort av dig att vilja komma förbi å prata med mig. Det är det minsta du kan göra.
Men! Jag funderade vidare på "när" och "hur" detta skulle ske enligt DIG och jag kom fram till att även det här tydligen ska vara på DINA villkor som allt annat.. DU DU DU!
Det DU vill är alltså att ta mig som en litet lunchprojekt precis som att springa in på ICA å köpa en liter mjölk.
Och under hela tiden ska DU och även JAG sitta å stirra på klockan som VANLIGT och känna stressen över att få fram så mkt som möjligt på så kort tid som möjligt. Tack för den!
Allvarligt talat.. Det känns inte bra....
Jag tycker vi gör så här istället... Om DU nu tänker komma förbi å prata med MIG så tycker jag att du kan skapa TID som du ägnar åt MIG och det VI har att prata om TILLSAMMANS. Utan att DU som vanligt ska hänga på låset för alla vanliga gräddfilsproblem och ursäkter ..
Så det sista DU kan ge MIG är iaf en känsla av att JAG och det här vi har att prata om faktiskt är nått VIKTIGT i ditt liv.
För det är JAG verkligen värd!
Om DU nu äntligen letat upp den där svansen mellan benen så gör då det du ska göra med värdighet!
17:58 Samtal väntar
Under fikan med Blondie ringer telefonen... Det är han.. Känner hur allt knyter ihop sig inombords.. Svarar..
överlag gick samtalet ut på att jag var så tyst och kort som möjligt å han fick stå för frågorna.. vilket gick jävligt trögt.. Tillslut fick jag styra upp de själv eftersom jag insåg att frågar jag inte får jag inga svar.. Svaret på resultatet var NEJ.. Vilket jag redan misstänkt... Tillslut fick jag även fråga om det var nått speciellt han ville eftersom han var så jääävla trög.. (insåg att hmm varför det överhuvudtaget blivit nått samtal mellan oss i vanliga fall beror nog på att jag är babbalmajjan och är jag tyst så blir det fan TYST)
Tydligen har han nått å prata om, han känner sig taskig, och hade tänkt svänga förbi ikväll... Hörde ni han känner sig taskig HALLELUJA! Men jag var ju som sagt inte hemma så det gick inte.. Lördag kom upp som ett alternativ från hans sida.. Ok hör av dig på lördag då.. Jag sa att jag antar att jag fattar vad det handlar om men om du nu vill komma förbi å ta det face to face så varsegod! Det tackar vi för...
Insåg när jag la på luren att på lördag är dagen då allt tar slut...
Känns lite såhär idag...
Godmorgon
Inget prinsessan, inget hur är det, inget förlåt för i fredags jag ska gottgöra dig på bästa sätt. Bara ett plain and simple
Godmorgon
Jag har inte besvarat detta godmorgon än... Anledningen....
Jag tror det är så här det ligger till...
Känns som en bra liknelse ur bägges "så olika" perspektiv i den här
trassliga kärlekshistorien vi skriver tillsammans
Varför "kasta pärlor åt svin"?
Han har nog rätt den krulliga lilla mannen...
På pojkarnas lista står du högst i topp
Men blir bemött som om du vore trach
För killen som har snott dig på höga belopp vill inte ha någon fru bara Cash
Han är en sån man som sol å vårar
Tar allt du har
Sedan blir du lämnad i tårar utan någonting kvar
Du, du är du är för fin du är du är, Du är för fin för de trasch du gillar
Varför ska du kasta pärlor åt svin
Du är du är för fin du är du är Du är för fin för så fula killar sluta upp å kasta pärlor åt svin
Din före detta kille var av samma sort, han var en riktig kis som bedrog
Dom elaka ryktena skratta han bort tills att du såg bevis å fick nog
Sen kom han som gick på tabletter kaffe å cigg
Han var din blott enstaka nätter för ett risigt ligg
Du är du är för fin du är du är Du är för fin för de trasch du gillar
Varför ska du kasta pärlor åt svin
Du är du är för fin du är du är Du är för fin för så fula killar sluta upp å kasta pärlor åt svin
Så det kanske är dags å börja lyssna på mannen å inse att nånstans finns någon som säger
Ta mig ta mig ist jag vill å kan
Åhh gå med dig till kappellet som en riktig man
Ny taktik?!
Jag måste nog knipa ihop käften från å med nu..
Ska fan försöka göra det.. Bara vara knäpptyst tills han ringer...
Å dååååå!
(men jag är ju så jävla nyfiken på resultatet)
Fredag eftermiddag ska firas med...
Detta ska sköljas ner med ett stort glas vatten och en Ipren 400 mg
Så de så!!!
=(
Jävla pissfredag!
Nu banga han å träffas i eftermiddag åxå!!!!!!
Jävla AS va less jag är.. ok det fanns en orsak men
halleluja vad livet kan va bättre än just nu. Prutthelg!!!!!!
Ok han skriver beskedet i ett mail på jobbet som når mig kl 12.11 som svar på mitt eget glatt skrivna
"2h kvar =) "
Å när jag ser det kl 12.30 har han hunnit logga ut å tom slagit av mobilen .. Jahapp så det var de... Då får vi väl se om han behagar höra av sig överhuvudtaget under hela helgen efter de jävla skitmailet.. wait1
Om det varit JAG och redan visste om hur läget var dvs pyrt mellan oss, så hade jag iaf ringt upp personen i fråga dvs mig lite senare eftersom man inte hann få nått svar på mailen innan man loggade ut.. Men det är ju bara JAG å alla miffon kan ju inte funka som MIG det har vi ju märkt..
Kommer jag bli plågad i oktober?
Just nu lyser prinsen med sin frånvaro, jag har insett att det finns en STOR möjlighet att han inte kommer att vara min prins så länge till förövrigt.. Säger han inte stopp själv så kommer nog jag göra det om inget snart händer.. Måste bara vänta liiiiiite till å höra vad som eg hände med det vi pratade om i fredags först... Så än sålänge får han platsa in på min prinslista eftersom jag inte har den platsen ämnad åt någon ersättare än..
Bara för det kommer jag antagligen bli känslomässigt plågad under hela oktober genom att tvingas springa på honom var å varannan vecka.. Ja DÅ passar det! DÅ! DÄR! i FRAMTIDEN då allt säkert redan är försent.. Om nu inte någon ändrar på saken... Tror iaf att NÅGON kommer försöka ändra på detta om denna NÅGON får nys om det innan det är försent. hahaha
Känns som jag legat i koma..
En kvart senare var jag hemma men fortfarande bortkopplad från omvälden.. Gick sakta hemmåt å lyssnade på alla dessa låtar som lät minnena komma tillbaka... Hela vår tid tillsammans svichade förbi å tårarna fick komma medan jag gick uppför backen... Det var precis som vi pratade om i fredags, det var på den tiden vi var lyckliga å glada å bara skrattade å log.. Allt de såg jag! Å samtidigt gick jag där å grät... varför? För att jag har förlorat de lyckliga i mitt liv.. .har jag det... ? Jag hade satt ett datum på när jag skulle ge upp.. de börjar närma sig nu å jag kom fram till att det var typ samma datum som du kommer få svar på om det är som ni befarar... kan de passa bättre... det var nog meningen att sätta ett datum tror du inte de?
Jag trodde jag hade förlorat alla dessa känslor men när jag träffade dig i fredags så kom allt tillbaka å nu känner jag precis som i maj, en konstig känsla över att jag saknar å krama dig.. att jag vill ha dig här precis just nu... Jag saknar dig så jäääävla mkt, jag saknar verkligen den tiden då allt var så jävla enkelt.... Nu är allt så himla svårt...
Det är helt jävla sjukt att alla de minnen man förr gick å skrattade åt får en å vara lessen nu. Hur fan blir det så?!
Äntligen fredag.. äntligen träffas..
Han hade den på sig, har aldrig sett den förr. Den hade hittats hemma å A ville att han skulle kolla om han kunde ha den.. Jag påpekade å frågade vad den var fast jag eg redan visste, han tog av sig den men jag sa att det är nog lika bra du har den på innan du svammlat bort den någonstans... Du vågade ju komma hit med den så varför inte behålla den lixom...
Det hade hänt nått hemma sa han. Han bad mig komma till soffan å sätta mig. Hela jag blev helt skakig men jag försökte hålla mig lugn, nu kommer det, avskedstalet, tänkte jag... Å jag vill lova att det verkligen var Houston we have a huuuuugh problem, i hans värld... Hur mkt problem kan en människa verkligen få vara med om som kan påverka ens beslut?! Vad vill du där uppe eg? Kan det aldrig bara vara "lätt"?!!!
Nu kan jag verkligen inte påverka några beslut överhuvudtaget, jag ville inte ens säga nått ang ämnet för det var verkligen hemskt... HAN måste fatta sitt eget beslut...
Jag var rätt tyst och fundersam efter det... Vad ska man säga lixom... Försökte sätta mig in i situationen om jag själv varit där hur hade jag tänkt men kom inte fram till nått, skulle man tänka på sig själv eller på nån annan? Skulle man "slösa" bort sitt eget liv för någon annans skull ( eh vad gör jag själv just nu tex)
Tillslut fick han ur mig det jag satt å reflekterade över, såklart var jag ju tvungen å ursäkta innehållet på 100 olika sätt innan jag äntligen vågade säga hur jag tänkte, ni vet så en människa är helt 100 på att även om det låter dumt när jag säger det så är det inte meningen... Det jag tänkte på var - att välja sin egen lycka kontra att låta åren gå å göra någon annan en "tjänst", det kanske inte ens blir det värsta av världar i slutändan och spec inte pang bom å hur känner man själv då... Samtidigt kan man aldrig veta det på förhand... Berättade för honom om pappa och hur jag tänkt där... Den främmande omgivningen kanske inte har någon förståelse för hur jag som barn fattade mitt beslut men jag valde min egen lycka, det JAG mår bra av som person, Jag hade ingen aning hur allvarligt det var men jag orkade inte med hans beteende så jag valde mig själv...
Jag avundas honom inte just nu.. Han har ångest deluxe över sina beslut och det är bara förnamnet...
Frågan är vad jag ska göra nu...Jag vill nog inte ens lägga mig i alls nå mer...eller jag kan inte göra det, då blir allt bara fel, jag tror jag kliver åt sidan totalt tills han fattat det beslut som är rätt för honom, och sen får vi se hur det känns då....
Sen låg vi på sängen å bara kramades, nästan så han höll på å bryta nacken av mig bara för att han kramade mig så hårt...=) Tårarna fyllde stundvis hans ögon... Ibland satte han sig upp å bara tittade på mig som han brukar se på mig... Tittade på honom å log...
Vi pratade om den gamla goa tiden då allt var fullständigt galet och vi dagligen gick i nått endorfinrus och tänkte tillbak på våra små minnen tillsammans vilket fick oss att le inombords. På den tiden mådde vi verkligen bra!
Jag erkände att jag inte dragit på smilbandet ang såna saker på över en månad nu, att jag bara varit lessen och frustrerad, att jag kommit på att jag hade 2v sparad semester vilket fört tankarna till den ihopfantiserade semestern med honom men att det inte fick mig å le längre för att allt kändes så hopplöst...
Jag frågade honom om han under senaste månaden "vetat om att han varit en idiot" eller om han helt enkelt "är för dum för att veta de", han bara garvade åt mitt sätt att uttrycka mig...(som vanligt)
Å sa sen med allvarligt tonfall att han nog misstänkt att jag suttit hemma å varit lessen men att han verkligen känt att ALLT drabbar honom just nu å han oooorkar verkligen inge mer, inte sluta leva utan bara sådär som man kan känna ibland typ FAN JAG ORKAR INTE MER NU!!! Så jag sa aha ja jag kan förstå kände så härom dagen när inget går som man vill, men dåså då har du ju iaf vetat om att du är en idiot..."å så lätt kommer du inte undan ändå för vart du än i världen vänder så kommer du alltid ha ditt rövhål kvar" sa jag å log retsamt =)
Sen bad han så jätte mkt om ursäkt för att han varit dum å frågade nått i stil med om jag "hatar" honom nu.
Jag svarade att det inte är honom som människa jag ogillar, det är hans beteende jag inte tycker om.. Då började han skratta igen å sa "sådär säger man ju till småbarn som gjort nå dumt juh! " Men det är ju så det är eller hur...
Men som jag misstänkte så låg det nått i bakhåll som gjorde det hela så himla svårt... å nu... ja vad händer nu... Jag hoppas att det bara är ett "falskt" alarm. Å jag hoppas verkligen att han för sin egen skull väljer rätt och inte har för mkt ångest över det hela.. Jag kan inte göra nånting just nu så jag får väl försöka koncentrera mig på LIVET och VERKLIGHETEN... Vi skildes åt utan att eg ha sagt bu eller bä denna gången heller bara en kram medan Nelly F spelades i bakgrunden, min nya lessenlåt...
Han gick ut genom dörren å innan han hoppade över staketet sa jag
"DU!!"
han stannade upp å vände sig mot mig igen..
"Varför finns det ingen kattmat som smakar mus"
Han bara skakade på huvet och skrattade åt mig sen fortsatte han gå
"Bra! Jag fick dig iaf å lämna mig med ett leende" sa jag å stängde dörren efter honom
För det är just den jag är... Det galna spektaklet som får dig att le... så minns mig som det... / Puss å kram
Å nu kunde jag inte hålla käften längre..
Vet inte ens hur vi kom in på de.. jo jag frågade hur det var hemma, han svarade "de är väl som det är" som vanligt å jag fnös till å sa "mmm just de som vanligt, äh skit samma då! att jag ens ORKAR lägga ner energi på å fråga dig gång på gång... " Sen berättade han iaf tillslut att det var jobbigt å tärande. Men han hade eg inte lovat nått om att hålla sig borta utan det var ett önskemål... Sa väl nått i stil med att visst jag förstår hela situationen, with all respect, det är mkt jag förstår å det är ett långt tålamod jag har. Men när han väl tar initiativ själv och sen bara behandlar mig som skit då blir jag jävligt lessen! Han skulle aldrig gjort det mot någon annan i sin närhet.. Man "glömmer" inte bort folk man faktiskt bryr sig om...
Sen sa jag att jag fått ångest över hur jag lät i telefonen igårkväll när jag undrade vad han skulle hitta på för ursäkt för att banga på fredag eg.. att jag lät lite väl kaxig...sen bara öste det på
ALLT jag tycker.. om hur han själv tror att man känner sig när någon säger att vi ska träffas å sen inte ens hör av sig, inte ens ringer å säger att det inte blir av, INGENTING. Att jag känt mig som att jag inte är skit värd i hans liv nå mer. Att om han varit rädd att förlora mig hade han aldrig besvarat mig sådär på mailen.
Om att jag tycker att han verkar tro att jag inte har känslor alls, att jag bara lallar på som vanligt utan att bryr mig om vad som händer och fötter, att jag lixom är bortkopplad från fallet bara för att vi inte hörs av.. när sanningen eg är att jag sitter hemma och är grymt besviken! Att jag känner mig trampad på. Att det känns som att ska låta så himla uppspelt å glad så fort han ringer.
Tacka fan för att jag tillslut inte kan hålla mig, tacka fan för att jag får frispel å slänger ur mig sarkastiska kommenatarer för jag litar inte på att han hör av sig eller kommer när han ska längre.. !!
Att jag tycker att han förändrats från den han var innan som var så rakt på sak å jag visste vart jag hade honom. Jag tvivlade inte på att han inte tyckte om mig, jag visste när han inte kunde, när jag inte skulle ha förväntningar osv OCH NU har han förvandlats till ett fegt jävla kräk som fan är värre än Mr Trosa himself! (la till att Blondie åxå tyckte de bara så han VET)
Att om jag nu varit så viktig för honom så hade han ALDRIG behandlat mig så å "glömt bort "att höra av sig. Att sen skriva nå så dumt som "vad tyst det är från ditt håll" så urbota dumt! Ring själv förfan om så på arbetstid!!
Jag sa att jag inte tror att han är intresserad av mig men inte vågar säga det åt mig. Han påstod att han ÄR det. Då tyckte jag att han kunde börja visa det. Att han lovat mig från första stund att ALDRIG såra mig, på den raka å ärliga tiden, å att det var precis det han gjort nu så förbannat jävla mkt! Å han förstod det sa han och var uppriktigt lessen för det...
Jag sa att jag verkligen tycker om honom, att jag hängt upp mitt liv på honom så länge å att jag tagit så jävla mkt skit på senaste tiden så både jag själv å mina vänner förvånat undrat va fan jag håller på med! Vet att jag faktiskt i 2 sek föll i gråt så han hörde de och sa att jag bara ville krama honom och att jag gärna ville ha ett svar!!
Samtalet avslutades med att han verkligen ville träffa mig på fredag och han verkligen tycker om mig....
Hoppas jag ÄNTLIGEN bankade in lite äkta vett i hans trögskalle nu å att han tar situationen på ALLVAR.
Snälla Du gör mig en tjänst O.S.A = A.S.A.P - Ha sessan eller inte ha sessan nu får du faktiskt ge henne ett tydligare svar..
Riktig kärlek..
.....Så var han ändå en jätte fin kille... Hans första intryck var ju inte det bästa. Mest en irriterande kille and soooo not my style.. En 170s kille, smal med tokdeffad rutmage (Varning Varning jag kommer känna mig som en flodhäst i hans nähet var min första tanke) kommer fram å gör ett taffligt raggningsförsök på Garbo men jag gav honom en chans bara för att han var så jävla bra på hångla haha!
Även om han kanske inte vågade ringa på söndagen som vi sagt och jag fick ta det första steget så visade han verkligen att han ville vara med mig.
När jag dumpade honom efter 2v så var han hårda Johan mot mig (den kvällen )... men två dagar senare när han insåg att jag inte kommer ringa (som hans kära tjejkompis inbillat honom i sin lektion i hur vi bruttor fungerar) Så tog han tillslut mod till sig och försökte själv vinna mig tillbaka. Och det gjorde han...
Han var alltid jätte omtänksam och visade verkligen att han tyckte om mig.. Ibland nästan irriterande omtänksam så mamma fick skälla ut sin lilla dotter och mena att jag verkligen INTE skulle ta den egenskapen ifrån honom... Vi hittade på saker ihop, åkte på söndagsutflykter osv. Men det jag saknade mest då var att vi umgicks för mkt bara han å jag. Och hade förlite umgänge med respektives vänner.
Så hur det än var så funkade det inte i slutändan .. Ett halvår senare kom han inrusande genom min ytterdörr en söndagmorgon och ville berätta för mig att han tyckte allt kändes fel och att det hela dött ut... Och jag var inte heller Kär med stort K insåg jag i efterhand även om det var han som gjorde slut, till slut... Men han var en fin kille det var han.... Och framförallt STARK och ärlig som kom hit och väckte mig för att ta tag i saken och slippa "må dåligt" över att det kändes fel...
Kan förresten säga att jag inte kände mig ett dugg stor i hans sällskap när jag väl vant mig och att han INTE var så tokdeffad efter vår tid var över å aaaalllt de skyllde han på mig =)
Så kan ingen där ute kanske visa mig vad kärlek är?!
Nåja Martina Haag var också rätt singel tills nångång i 30-års ålden innan hon äntligen träffade Erik, skaffade 2 söta barn ihop, skaffade ett litet hus någonstans i Bromma med en massa katter och skrev 3 böcker och gjorde en film... Så askungedrömmen kankse slutligen kommer till mig med nångång i framtiden... we´ll see we´ll see
Whats new!
Öhh inte mkt faktiskt..
Han hörde av sig på mailen idag.. Pratade bara allmänt först å jag nämde att han kunde få tillbak min present å lösa sina ekonomiska problem genom att lösa in den på pantbanken.. Han reagerade iaf på vad jag skrev å undrade om det var nått fel på den... Hoppas han började fundera på varför jag skrev så... haha
Sen undrade jag över fredag, han sa att han kankse kunde komma och leverera en kram genom att hämta mig i stan på sin amerikanske springare, eller var det en best eller rentav en ponny (fyndig värre denna måndag).
Ja vi får väl se hur det blir med den saken... Det är ju inte fredag än, å jag har inte direkt några förhoppningar över att han kommer göra annat än ha en jävligt bra ursäkt att BANGA!
Jag kommer inte bli förvånad men jag kommer däremot bli lessen besviken (är jag ju redan) och faktiskt behöva ta tag i min "Nufårdetvaranog-plan"!
Satt och funderade på hur han gör om han inte kommer på fredag och jag slutar svara på jobbmailen.
Kommer han fatta vinken? Kommer han ringa å fråga vad jag håller på med? Vad kommer hända....?
Hmm jag e nästan lite nyfiken på de...
Och det som antagligen "kommer hända" är väl att han fattar vinken, skiter i å fråga mig varför, fortsätter lalla på som han gör å skiter i att be om ursäkt för sitt beteende!
För han vet nog inte ens om att jag tycker att han är snarlik ett illaluktande rövhål just nu och det bara finns en utväg KÖP en jävligt god doftspray! Eller jo han vet nog det innerst inne men precis som han sa den där gången i ett annat sammanhang (som jag å Blondie garvade åt) "Ja jag har lyssnat på vad du sagt och tagit åt mig av kritiken" (men jag skiter fullständigt i den).. Inte första gången jag ser egenskapen att uttrycka sig som om han vore helt "likgiltig" isåf.
Men anyway blir det väldens bästa fredag eftersom jag slutar 14... =)
Dilemma VS Ett försök att banka in lite vett!
Han kommer ju ändå inte det har vi ju märkt...
Pratade med L på väg till fiket och två andra saker gick upp för mig (with a little help from my friend)
1. Vi har inte träffats på RIKTIGT och myst sen 10 juli! Vilket är 2 månader sen snart! (snacka om slöseri med tid, jag LÄR ju växa ihop snart igen å betraktas som en oskuld)
&
2. Vi har heller inte träfftas ens på HALVRIKTIGT sen 3 augusti å då fungerade jag ju bara som sällskapsdam ut till Värmdö och tillbaka = 1 månad sen snart.
SÅ man kan väl säga att han har valt att kanske inte prioritera mig så högt i sitt liv vilket vi iofs kommit överrens om sen det där telefonsamtalet den 13 aug kl 10 på morgonen. Vi kan höras men inte ses.
L tycker att han verkligen slösar bort en så fin tjej som mig. Jag tycker att hon har rätt, det är verkligen det han gör just nu.
SLÖSAR BORT MIG!
Om man inte vårdar de man tycker om så vissnar det ju...
L tycker en massa saker, hon tycker inte att jag eg behöver dra på stora växeln å avsluta det hela genom att skälla ut honom, (vilket hon vet är min typ av grej, jag vill gärna ha sista ordet sagt. Då känns det bättre för mig på nått sätt. Då kan jag få lite ångest som tillslut går över och jag har iaf sagt att det är så här jag vill att det ska vara)
L tycker istället att jag bara ska låta det vara.. Bara skita i allt... Skita i honom... Bara bli tyst... Tror det kallas för att låta det hela Rinna ut i sanden.. Rinna ut i sanden metoden är ju å andra sidan bra på så vis att man inte sagt nått å har man inte sagt nått så behöver man ju heller inte ändra sitt beslut ifall det sker förändringar senare...
Seriöst nu har jag snart slösat bort ett helt år av min tankeverksamhet på denne man, hur fasiken lyckades han få VIP-kort till min hjärna så enkelt, är han verkligen så himla speciell? Tydligen..
Men jag tänkte ta ett steg i rätt riktining.. Så jag gick in på Pocket Shop idag å köpte handboken med stort H!
Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig!
Eller "He's just not that into you "som orginalet heter och som min bäste vän LD gärna refererar till.
Jag borde kanske ha köpt den förlängesen... Men nu är det nog dags å banka in lite vett däruppe =)
Å sen blir det väl som Nelly sjunger:
But uh it ain?t that easy for you to pack up and leave him (her)
But uh you and dirty got ties for different reasons
I respect that and right before I turned to leave
She (he) said (says), ?You don?t know what you mean to me,? come on
ÅÅÅÅÅÅssså är vi där igen, tillbak på ruta 1..
