Men stick! Fast inte bokstavligen...
Blev stucken av en geting idag, vart? jo .. I RÖVEN! *Arrrrgh!* Jävla AS! På min lilla skinka, stackars mig... Har aldirg någonsin blitt stucken förrut åsså måste den välja att sätta sig precis under min rumpa när jag är i färd att byta solställning från rygg till mage. Känns lite som kanal 5s reklam med myggan sa S å jag garvar varenda gång jag ser den å tänker på hur den lilla getingjäveln måste känt sig när den tittade upp å skådade min feta röv komma emot den hahhaha.. .
En trög getings tankar, plats - stranden i Bogesund:
ÅH NOOO EN FET RÖV BÄST Å STICKA..
öhh jaha du mena sticka som i dra oooops fel kommando sorry..
"Du kan ju flytta in här"
Idag var domedagen. Han ringde innan träningen, ringde efter, höll på å göra bort sig, lät honom prata till punkt och reda upp sitt misstag, sen dök han tillslut upp här. Vi käkade mös å undvek jobbiga samtalsämnen in i de längsta. Sen pratade vi lite men vi har inte kommit fram till nått. I vilket fall så orkar jag lixom inte va arg eller ledsen, jag ryckte bara på axlarna å sa "ska vi skita i allt".. Jag undrade om vi skulle förvandla vårt "ingenting" till "ingenting" .. Sen tog han till orda.. Jag tolkade de han sa som att han innerst inne vill vara med mig, men han vet bara inte hur. Han tycker om mig, jag är verkligen en bra tjej. Han berättade om sin situation å sa att han tänkt rätt mkt på hur man skulle kunna lösa det hela men hade inte kommit på nått bra å vädjade om min hjälp i frågan. Man kan inte bygga ett förhållande på att sova en natt med varandra en gång varannan vecka. Tillslut sa jag "Du kan ju flytta in här..." Ja ni läste rätt jag sa de högt.. Du kan ju flytta in här.. så sa jag bara sådär å en röst inombords sa "OJ va sa jag nu" .. Tänkte att då hinner vi ju iaf ses några minuter här å där.. Men jag tror inte jag vill de eg.. Asså inte flytta in på rikitgt, men iaf nu medan han jobbar som ett svin så jag hinner se honom.. iaf se honom medan han sover.. De var iaf en idé men han nappade nog inte direkt..
Vilja, våld å smärta råder bot på å en tvärnit
Då vare fixat. Bytte äntligen ut den skräckinjagande saken som jag dragit på i hmm ett halvår nu.. Var inte lika hemskt att få ut de gamla som jag hade föreställt mig men den andra resan var ju ett litet helvete i sig precis som jag föreställt mig. I vilket fall började nervösa lilla jag att gå HELT fel, råkade följa strömmen åt helt fel håll och hamna på psykmottagningen istället. Blev dock medveten om det innan jag hunnit fram till kassan så jag tog mig därifrån fort som fan. Följ aldrig strömmen, läs skyltarna själv istället - tips från choachen. Inte nog med de så fick hon jag träffade kalla på förstärkning för de tog verkligen tvärnit! Hon hade redan varnat att detta scenario kunde inträffa men vi försökte in i de längsta dvs 3cm å sen tvärnit å kramp! Tyckte att de kankse va likabra å låta bli helt å hållet med tanke på att de ändå var svårare å ta sig in där än på spybar men de tyckte inte dom var någon vidare idé hehe.. Nåja allt går tydligen med lite vilja våld å smärta å nu är jag fri från jobbiga beslut i 5 år till om jag vill.
Lampjävel
Jag och Ptr var btw på IKEA kl 10 i morse för att inhandla solsängarna som skulle göra vår parklivstrend TOP NOCH! Alzeimersen tillät mig faktiskt komma ihåg att jag även skulle haffa en lämplig läslampa som skulle förvandla mitt mysa i soffan med en bok till desamma. Hittade Vira en liten sak för 99 kr som var rätt strl för att stå på ryggstödet bakom och rätt strl för att bara kunna gömma undan, the perfect lamp med andra ord. Väl hemma har jag under kvällen insett att av alla jävla lampor på IKEA så tog vi precis den av alla Viror som var trasig. Måste alltså tillbak till IKEA å byta. STOR SUCK!
Ses på tisdag
Han ringde igen. Bad faktiskt så hemskt mkt om ursäkt och förstod att jag kände som jag kände. Han hade funderat i pausen om han eg är den rätte för mig. Rättelse - Det är jag som ska ta reda på den frågan. Det han ska ta reda på är om han överhuvudtaget vill vara den rätte för mig och engagera sig i relationen utifrån vad han hört mig tycka å känna. Presenterade även min känsla ang orättvisan över hans beteende a.k.a "att överge världen för mig går inte men att överge mig när världen kallar funkar utmärkt".
Vi ska ses på tisdag, han ska ringa när han vaknat. "Kommer du ihåg det då?" .. Han garvade å tyckte frågan var helt rätt ställd. Bad mig ringa om han skulle glömma. Aldrig! GLÖM! Jag kommer inte göra det, nån måtta får det vara. Kan du inte komma ihåg att du ska träffa mig får det helt enkelt vara. Orka!
Why överreagerandeångest
Å varför i helvete känner jag mig som en patetisk kossa som överreagerar, varför känner jag som att jag alltid ska göra allt så snyggt, som inte bara kan säga dra åt helvete eller skärp dig å sen känna att detta i relation till mitt inre inte är lika med ångest? Typ jag är värd bättre å sen ba vända på klacken å gå, som jag gjorde idag med den där tesen som ragga på mig i tbanan? Är jag desperat eller vad är de frågan om? Är jag så desperat efter närhet så jag alltid ska finna mig i sån här skit och tidsslöseri? Uppta gärna min tid, men den är värdefull.. Gladast å bäst mår jag trots allt de stunder då jag legat ensam i soffan utan att ha haft tankarna på någon, då jag ägnat mig åt mig själv och mitt eget välmående.. Har jag inte gjort den här resan för många ggr nu? Har jag inte insett att de faktiskt inte blir bättre, att jag inte ska ha ångest, att jag inte överreagerar utan bara känner, att jag ska va stolt över att jag faktiskt vågar säga vad jag tycker när jag känner det än att hålla det inom mig... Borde jag inte lärt mig något av alla dessa tidigare företeelser.. Så varför känns det då som att historien ständigt upprepar sig? Historien....
But though you're still with me
I've been alone all along
Å ändå står jag bara å ser på och inte gör nått åt det. Låter andra ta beslutet fast jag sj redan känner vad? Varför sätter jag inte ner foten? Varför slösar hjälper jag till att slösa bort min egen tid? Vad fan är det för fel på mig eg? Desperat var det ordet? Nä... Innerst inne är jag inte det. Innerst inne har jag bara en önskan att känna mig speciell i någons ögon. Det där jag ser att andra ger i min omgivning. Å någonstans finns hoppet om att just den människa som jag ägnar min egen uppmärksamhet ska vakna upp sj och inse att jag är det innan jag gått därifrån... därför hänger jag nog kvar...
"Men de e bara sån jag är"
Är du lessen, har det hänt nått? Du låter nere...
Ja DU har hänt....
Så började samtalet med C, han ringde efter att jag ringt utan svar.. Kände att jag måste få veta, orkar inte med de här längre. Jag behöver avslut om det är det vi gör.. Avslutar... ?? Å nu efter så har jag ff ingen aning.. vi hann nog inte bli klara, de bröts, å sen hann han komma fram till sitt jobb...
Trött, sliten andra dygnsrutiner - jag kan inte ringa dig på nätterna.. småsur för att jag inte svarat på hans sms.. småsur för att jag inte hört av mig på 5 dagar.. Det var ursäkterna..
Å mina.. Jag svarade inte för att jag var besviken över att du inte hörde av dig alls och ens kunde säga att du inte kunde komma, jag ringde inte själv för att jag inte orkar vara som den gnällkärring jag känner mig när JAG e den som hela tiden ringer dig och tar initiativ som du sen nobbar för att du inte har "tid". Och att det är JAG som bär ansvaret för att vi överhuvudtaget har en relation och håller kontakt är vad JAG känner och DU bekräftade precis det med att påpeka att JAG inte har ringt eller hört av mig efter sms:et.. Varför inte ringa sj en extra gång å fråga hur det är eller varför jag inte svarat då, nä då skiter du bara i det helt å hållet å kniper käft å surar utan å ens veta varför... Sa de om 24-7 som vi pratade om, om att jag känner mig rätt obetydlig å det är ju rent ut sagt förjävligt att du tom totalt skiter i att gratta mig på födelsedagen tom SÅ oviktig är jag.. Jag erkände tom att jag gått hemma hos mamma å "uppmärksammat" hur ofta jag tänkt på honom å hur många ggr de eg fanns att ge ifrån sig ett livstecken, det var många å lika många jag kunnat höra av mig på men jag valde tystnaden å insåg att det gjorde han med.. Å det även fast han sj nu erkände att han tänkt på mig med så hade han också valt tystnaden och som sagt lagt ansvaret på mig.. Fachinerande..
Å allt detta försvaras bara med
"Jag svär jag glömde helt bort din födelsedag, fan va dåligt av mig jag skäms"
(Ja shame on you men de handlar inte om min födelsedag, den var bara droppen...
Å resten med
" Men de e bara sån jag är, jag hör inte av mig" (mot alla) ....
Som sagt det bröts, vi har inte pratat klart... men vad vill jag? Det är faktiskt DET det hela handlar om..
Vill ja verkligen ha en "det är bara sån jag är" ?
Töta dä!
C har inte hört av sig. Måste erkännas inför gud å denna församling att jag sj vek mitt tystnadslöfte igår och skrev ett litet mess. Ställde inga frågor ingenting, bara eg ett taktiskt äckeldrag av mig för att se vart fan vi är påväg med denna tystnad. Vem det eg är som är tyst.. "kommer hem i morgon, kan inte sova" De var det enda. Sen återgick jag till min tystnad. Å mobilfan e lika tyst den med. Jag ska fan tööööta dä!
Från norr till söder via Fplan
Tog ett tag att ta sig hem igen. Efter en vecka i norr tog jag omvägen, eller rättare sagt stannade på Fplan där ett glatt gäng tydligen dränkt sina synder i några vinflaskor under större delen av den soliga dagen och nu var på topp vad gällde humorn och de låga skämten. Var längesen jag garvade så mkt, dom e för härliga mina vänner...å deras vänner.Kändes verkligen som de behövdes. Löw u.
Smartass
Vem fan e så dum så dom ställer sig å gör blåbärssmothy med ett vitt linne på sig?
Jo smartasstiteln går idag till mig med blåbärsfläckar på linnet!
SUCK!
Solosången kommer tillbaka
Vi har messat lite under sommaren men idag fick jag veta att han kommer tillbak redan i augusti. Å ena sidan får man ju förhoppningsvis ordning på saker igen och finner motivationen som tappades iom rygghärket. Men men men på hans mess är jag inte bara the sweetest friend som han längtar efter, han saknar annat med. FAN!!! Trodde den biten var löst iom att han åkte innan sommaren, att han skulle glömma bort å sen var de bara resten som fanns kvar när han kom tillbaka.. Så den diskssionen jag undvek innan sommaren får jag antagligen ta nu efter.. å de känns inte ett DUGG lättare!
Happy 28 to me
Tack alla morgonpigga vänner som skickat mail, sms å ringt å grattat mig medan jag sov.
Rätt sugit å fylla 28 må jag säga, det e lixom ingen ålder man egentligen har nytta av. Iofs är väl dom dagarna förbi då man hade nytta av å fylla år de blev bara dyrare efter 26 när man räknades som "vuxen". Jag är väl ändå inte vuxen nånstans spec inte i närheten av ett flygplan, flygbuss eller tåg. Men man får väl vänta till 65 eller pension då man får dra nytta av rabatterna igen.
Vad är jag???
C hörde inte av sig förrän fredagkväll med ett ursäktande mess om att han inte haft tid att dyka upp under de där 48h som han hade på sig innan jag åkte. Jag har inte svarat på det. Inte ringt inte messat ingenting. Vi får väl se om han hör av sig i morgon o säger grattis eller om han tjurar för att jag är tyst. Ska jag vara ärlig så tror jag inte ens han tänker på att jag är tyst å varför.. Jag vet inte om jag orkar bry mig mer, jag bygger bara upp murar. Jag vill känna mig speciell, bekräftad, viktig. Jag känner mig just nu lägst prioriterad. Funderade på om jag hade belägg för denna känsla eller om de bara var vanligt tjejgnäll. Kom fram till att han inte kan vika tid till mig under dessa 48h som han bokat upp med hela världen. Men han kan däremot avbryta en myskväll som han dessutom verkat ha dubbelbokat sig så han mitt i allt måste åka iväg å träffa sin kompis när vi ska ses, när vi inte setts på ett bra tag istf att bara sova bakom min rygg, förövrigt den sista kvällen vi ens hade möjlighet att sova ihop innan hans tokperiod började... Det handlar inte om hur mkt vi ses, hur mkt han har å göra, för jag vet att just nu är han väldigt upptagen. Det handlar om att jag sj känner att jag tappar intresset och bygger upp murar när jag känner att han verkar obrydd om mig och om oss. När allt annat än att just underhålla vår relation verkar viktigare...
Eller har du glömt dom i dörren?
Just innan mor gick å la sig kastar hon ur sig.
Mor: "Vart har du nycklarna? Har du dem i jackan eller har du glömt dem i dörren?"
Vilken fråga tänkte jag, ofta man glömmer sina nycklar i dörren lixom, de e ju inte ens naturligt.
Jag: Men kolla efter sj dom är väl i väskan *obrydd sitter vid datorn ton*
Mor: Du har ju ingen jacka här....
Jag: Men kolla i dörren då de var ju trots allt DÄR du var orolig att jag glömt dom *sarkastisk låt mig va ton*
Mor öppnar dörren... : Ja minsann här sitter den *med menande mammaton*
I was like - WHAT???! Är du sann???!! Vem fan glömmer sina nycklar i dörren??!! Å vad är oddsen för att man gjort de precis den kvällen du kommer dig för att komma på att fråga OM jag gjort de..
Jesus & Rihanna
har kommit hem från LD.. inte stor skilland mellan mig och Jesus - vi går båda på vatten.. plaskblöta skor.. Å vad passar inte bättre än att gå under sitt paraply å plaska som jesus å samtidigt lyssna på Rihanna-umbrella.
Torsdag är slut...
Nu kastar jag mig i sängen för att möjligen ta mig upp i tid och stå redo när flygbussen hämtar upp mig i morgonbitti lite väl tidigt, 6:43. Sen väntar en vecka med familjen å LD, tom fröken Larsson väntas hem. Förhoppningsvis har jag tankarna på annat håll en tid framöver än på han som inte riktigt saknar mig lika mkt som jag tycker han borde för att ödlsa tid på att gå runt och uppehålla varandras liv. Å ja jag har redan påpekat den biten med.
Å vad e de med dessa nya grannar då, är det bara grejen att det varit tyst några veckor som får mig att reagera på deras fotsteg i taket?? Eller e de så att dom verkligen låter illa precis just på kvällen när jag vill att det ska va tyst? Klampar i golvet och flyttar runt på saker i deras ekande lägenhet en trappa upp.. Nästan så jag börjar sakna the old ones, vi var ju trots allt neighbours i 4 år, kunde deras rutiner och ritualer, hörde tom deras snarkningar ibland när jag lyssnade rikigt ordentligt.. and now theyre gone..
Pengaångest
Sikken dyr månad det varit. Åtminstone för en fattiglapp. Bröllop, hårfärgning, flygbiljetter, apoteksinvesteringar å dessutom semeseteraktiviteter. Längtar till den 25e så jag kan bedöva min ångest en aning och fylla på de snyltade thailandskontot igen. Shame on me!
Inte ens 5 min..
Idag har jag varit tillgänglig. Inte för att jag suttit å väntat utan har bara tagit det lugnt och analyserade mig sj som just ordet tillgänglig där jag legat hemma på soffan o inte gjort ett skit. Idag efter att ha sett hela sex n the city säsong i ett svep, lagat wok till mig själv, druckit 2 koppar kaffe, 1l cola och bara varit hemma. Å under alla dessa timmar har fan inget hänt. Inga besök, inga telefonsamtal, inte ens ett ynka litet sms. VI hade ett snack i söndags där jag förklarade att man inte behöver sitta ihop 24-7, jag tror killen totalt missuppfattade innebörden av det budskapet. För även om man inte sitter ihop 24-7, även om man inte ens träffas varje dag, inte ens på två dagar så kan man iaf tillåta sig att få känna att man är en viktig varelse i en människas liv. Redan i tisdags visste han om att jag åker i morgonbitti, redan då sa jag att jag paxade honom på torsdag, redan då sa han att han skulle på en middag kl 5. Redan då kunde han göra ett val - träffa mig innan eller efter, men istället ger jag honom nu 168 nya timmar att ägna sig åt sina ego prylar. Jag är såååå sugen å skriva nått spydigt men jag orkar inte. Men jag e bara så förbannat less på mina inre samtal med mig själv. Dessa diskussioner som alltid ska älta såna här saker och äta upp mig innombords. Som får mig att känna mig irriterad, varför inte bara vara obrydd. Varför inte bara vara i det tillstånd man var för några månader sedan då man bara tänkte på sig själv å iiiingen annan. Å mest av allt e jag just nu irriterad på att jag alltid ska träffa den sorten som inte ens kan prioritera fem minuter av sitt liv till mig dagen innan jag ger honom friheten att slippa prioritera mig i minst 168h... Men det är väl så här det ska va, vi tjejer ska alltid ha nått å klaga på..
Bröllopet
Jag kom precis på att jag totalt glömt att skriva om hur vi hade det. Det var som vi trott jätte fint. En bra blandning av människor och man kände inte sig malplacerad överhuvudtaget. Fs lilla syster kom å plockade upp oss vid brommaplan tillsammans med cia å hennes mamma. När vi kom fram fick vi våra rum och gick upp å bäddade sängarna, sen en fördrink i trädgården innan cermonin började. C och F blev gifta, ingen sa nej å ingen annan opponerade sig mot att dom skulle gifta sig. Vid middagen satt jag brevid JS och på andra sidan hade jag Fs gamla chef, han va rolig. Tyckte att min tatta på ryggen såg ut som en rabiesvarg som bet i en ballong haha hur man nu kunde få det till det.
Sen festa vi hela natten.. eller rättare sagt jag la ner spriten redan kl 23 då jag började må dåligt.. drack vatten resen av kvällen.. S däremot festade vidare, fyllkajjan.. Å de konstigaste av allt var att jag beställt att jag inte ville sitta brevid N för att han gör mig så nervös.. å vem pratade jag mest med, å vem var de som jag kände mig mest avslappnad i sällskap av.. jo N. Snacka om att två år kan förändra en person.
9:30
ringer klockan på semesterdag nr 2. Dagens plan är att åka till gymet å träna. Men efter en snabb titt på kylskåpet inser jag att gymet inte öppnar förrän 2. FAN! Ingen bra dag å börja träna idag heller då. Ringer istället och beställer tid hos läkaren o satan va jag e nervös nu. Sen ringer jag apoteket och fixar med mitt recept. Möts av en liten finnig 14is som inte har koll på prylarna och verkar lida av dyslexi, han ber att få återkomma till mig. (han lät iaf som en sån) När han väl ringer upp igen så meddelar han att dom bytt namn på produkten varför han inte hittade den, då förstår jag. Så nu ska jag bara gå å hämta ut skiten. Trodde dessutom att de skulle kosta över 1000 kr men de hamnade på 850 kr vilket var rena rean i mina öron. Iofs allt låter ju billigt när man ställt in sig på en miljon inombords.
Första semesterdagen
Det var igår.. satt och väntade på bättre tider halva dagen. Meningen var att jag å C skulle åka på en blaupunktutflykt till bromma för att få hjälp med bilstereeon. Vid ett kom jag fram till att min semester är för värdefull för att sitta och vänta på folk så jag ringde upp å ställde han mot väggen. För jag blir bara sur om jag med facit i hand sitter å väntar i onödan när jag kan göra vettigare saker. Han hade inget bra svar på om han skulle hinna så vi beslutade att jag hörde av mig senare om jag inte hittat på nått annat.
Åkte till Arne, packade picknickkorgen (läs Ica-kassen) med jordgubbar, bigaråer och choklad, skuttade ner till rålis och la oss å babbla på filten och drack ROSA champange. Kom fram till att om vi vore ett par hade vi kunnat kalla de romantiskt, hade vi vart grabbar hade det hela istället kallats gay.
Äntligen semester!
Idag jobbade jag å S äntligen vår sista dag inför semestern. Gud fällde en tår, nä gud storgrät rättare sagt, över de faktum att vi inte skulle jobba på några veckor och visade detta med de piskande spöregn vi brukar mötas av just den dag vi kastar in handduken för sommaren. Känns så skönt att känna sig totalt fri ett tag bara bröllopsförberedelser iform av hemmaspa som är kvällens "måsteaktivitet".
Bröllopsskruden är äntligen fixad
Gick å fixade det sista idag med S, nu får det räcka. Nu har jag klänning, kofta, å smycken. Skor får jag lösa av de jag har hemma, inte slösa mer pengar nu för en kväll.. Å får jag skavsår får jag sunka runt i mina vanliga ballerinor å tänka att iiingen ändå går å glor på mina fötter, spec inte när klänningen lär göra mig till bystdrottning nr 1. Så kändes de iaf igår.. Fan har jag gått upp i vikt på en vecka sen jag köpte den???
Själen lever kvar i sängkläderna
C berättade igår att när han kommit till ox och lagt sig i sängen kändes det hela väldigt skumt. Mitt täcke och mina kuddar låg som jag lämnat dem men lilla jag saknades. Han tyckte det kändes konstigt att jag inte var där, ensamt, det var vi som invigde det rummet med våra snarkningar ihop och nu skulle han sova där själv.. Vilken liten plutt han kan va ibland.. Mitt lillhjärta smälte en aning. Samma sak tänker jag själv varenda gång jag går å lägger mig i min egen säng här hemma. Täcket och kuddarna är inte flyttade en millimeter sen han var här sist och låg ihopkurad bakom min rygg... när nu de var? Men dom ligger kvar orörda iaf som om man saknar någon mindre då.. Man har iaf ett minne kvar av det som var..
Så de kan gå
OJ! Jag öppnade frysen och råkade tappa glassbyttan rakt i golvet så locket flög av å gick sönder... Ja så nu måste jag nog helt enkelt .... äta upp den fort som fan.. VA synd =)
Hittad
Äntligen! Hittade en sån VIT kofta/bolero som jag bestämt att jag ville ha i min fantasi i exakt den stickade grad jag tänkt på dexakt en affären jag köpte klänningen. Så allt slutade där det hela började eg.. Typiskt bara att jag inte tänkte på de redan när jag köpte klänningen där så hade jag sluppit springa runt stan som en idiot i två dagar. Bara resten kvar nu då.. smycken.. ehh ev skor..
C ya when?
Igår var jag verkligen kärlekskrank. Saknade honom som fasen. Låg i soffan och tittade på Greek och kände den där "sakna"-känslan i hela kroppen. Hoppades att han kunde komma förbi men nej det blev inte så - huvudvärk. Hoppades att han skulle komma förbi idag innan han åkte tillbaka till ox, men nej inte det heller. Han jobbade till 21:30 sen packa och köra. Förstår att han är trött redan men hans flicka hade blivit väldigt glad av en liten pöss så hon slapp sakna honom allt för mkt. Har dock lärt mig av mina "väntande" misstag så jag ringde helt enkelt upp och frågade "kommer du, tänkte bara så jag inte sitter uppe i onödan och väntar när jag kan göra bättre saker som tex gå å lägga mig i tid".. Vi hörs en annan dag...
Å varför skickar han ett mess "saknar dig redan" när jag precis bestämt mig för att jag e lite besviken på att han inte kan offra sig och komma hit en pytte liten stund?!
"har redan saknat dig i två dar...." där fick han!
Vit finstickad kofta/bolero till rimligt pris sökes
Kan den kombinationen vara så förbannat svår att hitta? Tydligen! Har kutat runt hela stan idag tom på de sk "tant"affärerna för att försöka hitta något som duger. Visst finns det men inte i vitt å finns det i vitt finns inte min storlek och finns det i vitt så var de med kort ärm eller fel material. Vad är det som är så svårt för tex Vila att göra den vit när den redan finns i grått, rött och svart?! Får fortsätta i morgon.. Klänningen var fan simpel å hitta i jämförelse med detta. Suck!
M som i myyyyys
Tog tåget till Nyköping igår å vidare till metropolen oxelösund för att träffa C och umgås på tu man hand. Det var precis ett sånt här miljöombyte jag efterfrågat, att han och jag ska åka någonstans och se något annat. Nu slapp han iofs åka eftersom han redan befann sig på plats men VI fick göra och se något annat tillsammans än bara den grå förorten.
Vi satt och fantiserade om hur vi skulle inreda och göra om det var vårat hus. Snacka om att fantasin kan skena iväg. Han hade iaf rätt om att utsikten var fantastisk, helt underbar, huset var jätte charmigt och hade helt klart potential, en 1800 tals villa.
Fredagskvällen blir dock lite störd av nån brudjävel som inte verkar förstå innebörden av vad C säger åt henne i telefonen, dessa gamla fylleringande "x", i detta fall inte ens ett x utan en gammal dejt som var över för ett halvår sen. Tydligen även döpt till "Dumma" i hans telefon haha. Är inte den svartsjuka typen men jag blev gode störd av att hon inte verkar fatta att vi gärna vill vara ifred.
Lördagsmorgon vaknar man av vinden som rycker tag i rullgardinen och försöker suga ut den genom det öppna fönstret. Ett svagt fågelkvitter utanför. Kliver upp tittar ut och möts av detta...
Sen sitter vi ute på gården och njuter resten av dagen innan vi pickar å packar oss iväg tillbak till sthlm.
Fick en känsla i bilen av att jag saknar honom fast han satt brevid mig. Någon slags småpanik över att idyllen strax var över, att det normala var nära att komma tillbaka, betongen, dessa måsten och att tiden inte skulle räcka till för att ses igen.. Vad betyder de? Jag blir fan rädd för såna känslor.. Vill inte känna mer än honom då går det alltid åt helvete. Inte släppa garden..
